Oklar situation gällande rätten att dra av förluster vid ägarbyte

Skatteförvaltningens meddelande, 23.1.2012

Skatteförvaltningen fortsätter tillämpandet av undantagstillståndssystemet, även om Högsta förvaltningsdomstolen har bett om ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Ett besvär om rätten att dra av förluster vid ägarbyte är under behandling i Högsta förvaltningsdomstolen. I besväret handlar det om att Skatteförvaltningen av särskilda skäl kan bevilja rätt att dra av förlust i enlighet med 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen beslöt skjuta upp handläggningen av målet och enligt artikel 267 i FEUF begära förhandsavgörande av unionens domstol (HFD 2011:118). Begäran om förhandsavgörande gäller om beviljandet av undantagstillstånd utgör ett förbjudet statligt stöd åt den skattskyldiga enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).
Skatteförvaltningen fortsätter att tillämpa undantagstillståndet i enlighet med 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen, även om undantagstillståndssystemets karaktär av statligt stöd lämnar rum för tolkning. Ansökningarna om undantagstillstånd behandlas normalt och förluster, för vilka det redan tidigare har beviljats undantagstillstånd, dras av i beskattningen i enlighet med reglerna för avdrag av förluster.

Skatteförvaltningen meddelar om hur ärendet framskrider.

Rätten att dra av förluster vid ägarbyte för tillfället

Enligt 122 § 1 mom. i Inkomstskattelagen får samfunds eller näringssammanslutningars förluster inte dras av om över hälften av aktierna eller andelarna däri under eller efter förluståret har bytt ägare till följd av något annat förvärv än arv eller testamente eller om över hälften av medlemmarna har ersatts med nya. Enligt 122 § 3 mom. kan Skatteförvaltningen av särskilda skäl på ansökan bevilja rätt att dra av förlust när det är påkallat med hänsyn till samfundets eller sammanslutningens fortsatta verksamhet.

Enligt artikel 107.1 i FEUF är det stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. En åtgärd som gäller beskattningen kan utgöra sådant stöd. Till exempel om myndigheterna beviljar skattefrihet eller -lättnad för ett visst eller vissa företag kan det räknas som stöd.

Undantagstillståndssystemets eventuella karaktär av statligt stöd

Frågan om undantagstillståndssystemet har karaktär av statligt stöd har väckts efter att Europeiska kommissionen i beslutet om statligt stöd som gäller Tyskland (15.4.2011, nr C 7/2010) har ansett att det förlustutjämningssystem som använts i Tyskland fr.o.m. år 2008 utgör förbjudet statligt stöd. Enligt tysk lagstiftning går förlusterna helt förlorade om över 50 % av bolagets egendom överförs till köparen. Trots ägarbyte är förlustutjämning möjlig om ett saneringsförande inleds för det köpta bolaget. Kommissionen ansåg att den allmänna principen inom tysk skattelagstiftning är att förluster går förlorade vid ägarbyte. Enligt kommissionen är den nämnda saneringsklausulen ett undantag till den allmänna principen. Det handlar därför om en selektiv åtgärd som inte kan motiveras med skattesystemets art eller dess allmänna uppbyggnad. Kommissionen ålade i sitt beslut den tyska staten att vidta alla behövliga åtgärder för att återindriva stödet av de företag som dragit nytta av saneringsklausulen. Tyskland har överklagat kommissionens beslut till unionens domstol (Mål T-205/11).

Undantagstillståndsförfarandet för att dra av förluster i Finland är inte ett likadant system som det tyska undantagstillståndssystemet. Dessutom var Finlands system i kraft redan då Finland trädde in i Europeiska unionen. Det kan trots det handla om ett olagligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden och för vilket en återindrivning kan åläggas. Å andra sidan har kommissionen i samband med s.k. gamla stödsystem inte heller i praktiken tillämpat återdrivningsåtgärder på ett lika strikt sätt som för nya stöd. Undantagstillståndsförfarandets karaktär av stöd klargörs slutgiltigt först när EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen ger beslut i de fall som behandlas i respektive domstol.