a a a
Startsida > Detaljerade skatteanvisningar > Inkomstbeskattning av personkunder > Beskattning av överlåtelsevinster av värdepapper

Beskattning av överlåtelsevinster av värdepapper

Giltighet: Tills vidare

Värdepapper, värdeandelar och andelar i placeringsfonder

Värdepapper, värdeandel och placeringsfondandel

Värdepapper är till exempel aktier, masskuldebrev och obligationer. Värdeandelar är sådana aktier, andelar, masskuldebrev och övriga rättigheter som har anslutits till värdeandelssystemet. Över värdeandel utfärdas inget aktiebrev eller annan handling som angår befintligheten och innehållet av rättigheten. Rättigheten, till exempel äganderätten till en aktie, framgår av registreringen som gjorts i elektroniskt värdeandelssystem (värdeandelsregister). Till värdeandelssystemet har anslutits bl.a. nästan alla aktier som noterats offentligt i Finland.

Med placeringsfond avses en förmögenhetskomplex som huvudsakligen består av värdepapper. Placeringsfonden ägs av de personer, samfund och stiftelser som placerat medel i fonden i förhållande till sina respektive fondandelar. Placeringsfonder och motsvarande utländska fondföretag betraktas som samfund som beskattas skilt från ägarna. Placeringsfonden förvaltas av ett fondbolag. Andelar i placeringsfonder anskaffas i allmänhet genom teckning. Ägaren av en fondandel kan yrka att fonden löser in hans eller hennes fondandel, vilket i praktiken är det vanligaste sättet att överlåta en fondandel. Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet.

Överlåtelse av värdepapper, värdeandelar och placeringsfondandelar beskattas med några undantag enligt samma regler.

I det följande behandlas beskattningen av vinster från överlåtelse av värdepapper enligt inkomstskattelagen. Beskattningen av överlåtelser av andra slags tillgångar – såsom bostadsaktier och fastigheter – redogörs för i meddelandet Beskattning av vinst från överlåtelse av egendom.

Den skattskyldiges deklarationsskyldighet

Den skattskyldige skall ange sina överlåtelsevinster och överlåtelsevinster i sin skattedeklaration. Överlåtelsevinster och –förluster skall anges även i det fallet att överlåtelsevinster vore skattefria eller överlåtelseförluster vore oavdragsgilla på grund av den ovan behandlade 1 000 euro –gränsen.

Skatteförvaltningen tecknar av värdepappersmäklarna erhållna uppgifter om skatteårets värdepappersförsäljningar på specifikationsdelen i den förhandsifyllda skattedeklarationen. För en del av värdepappersförsäljningar och inlösen av fondandelar har Skatteförvaltningen beräknat och förtryckt uppgifter om vinster och förluster. Den skattskyldige skall granska riktigheten och fullständigheten av dessa uppgifter, göra nödvändiga korrigeringar och tillägg i uppgifter samt återsända den korrigerade  förhandsifyllda skattedeklarationen till skatteförvaltningen. För en del av värdepappersförsäljningar och inlösen av fondandelar har man inte kunnat beräkna vinsten eller förlusten. Det är den skattskyldiges skyldighet att förete utredning om överlåtelsevinster och –förluster för dessa värdepappersförsäljningar och för sådana övriga värdepappersförsäljningar varom uppgifter saknas i den förhandsifyllda skattedeklarationen. Utredningen skall företes på skatteblanketten 9 A eller med motsvarande blankett som har fåtts av banken eller egendomsförvaltare. Dessa blanketter skall fogas till skattedeklarationen. Den skattskyldige skall ytterligare ange de sammanlagda beloppen av överlåtelsevinster och –förluster på deklarationsdelen i den förhandsifyllda skattedeklarationen som skall återsändas till skatteförvaltningen. Andra personkunder än näringsidkare och deras makar kan granska, korrigera ja deklarera vinster och förluster även elektroniskt i tjänsten Skattedeklarationen på nätet. 
 
Förvärvande, ägande och försäljning av värdepapper utgör placeringsverksamhet över vilken den skattskyldige skall föra anteckningar. För att fullgöra sin anteckningsskyldighet är det tillräckligt om den skattskyldige förvarar eller tillhandahåller de rapporter med uppgifter som man behöver för att räkna ut överlåtelsevinsten som han fått av det kontoförande institut (till exempel en bank) som han anlitat eller av sin egendomsförvaltare. Den skattskyldige skall förvara anteckningar och ansluten verifikation i 5 år räknat från ingången av året efter beskattningens slutförande.

Allmänt om beskattning av överlåtelsevinster

Överlåtelsevinst kan uppkomma när egendom överlåts mot vederlag. Överlåtelser mot vederlag är bland andra köp (försäljning), byte och vissa med byte jämförliga händelser, såsom förvärv av skifteslott vid upplösning av ett aktiebolag. Överlåtelseförlust kan uppkomma vid överlåtelse av egendom mot vederlag och vid slutlig värdeminskning på värdepapper.

Överlåtelsevinst är i princip skattepliktig inkomst oberoende av hur länge egendomen har varit i överlåtarens ägo och hur denne har förvärvat egendomen (genom köp, gåva, arv osv.). Vinster från överlåtelse av såväl inhemska som utländska värdepapper utgör skattepliktig inkomst. Den skattskyldige ska uppge samtliga överlåtelsevinster i sin skattedeklaration. Överlåtelsevinster utgör kapitalinkomst.

Beloppet av överlåtelsevinst och -förlust räknas ut så att från egendomens överlåtelsepris (dvs. det mottagna vederlaget) avdras egendomens oavskrivna anskaffningsutgift samt utgifterna för vinstens förvärvande.

Exempel. Alfred säljer 500 st. aktier i Bolag Ab till ett belopp på 50 000 euro. För aktieförsäljningen betalar han till en värdepappersförmedlare ett förmedlingsarvode på 500 euro. Alfred har i sinom tid köpt aktierna i Bolag Ab för 25 000 euro och betalat då till en värdepappersförmedlare ett förmedlingsarvode på 300 euro. Alfreds överlåtelsevinst uppgår till 24 200 euro (50 000 euro (överlåtelsepris) – 25 300 euro (anskaffningsutgift) – 500 euro (utgifter för vinstens förvärvande)).

Exempel. Alfred säljer 100 aktier i Bolag Ab till ett pris på 5 000 euro. Han har i sinom tid betalat 7 000 euro för aktierna. Alfreds överlåtelseförlust uppgår till 2 000 euro (5 000 euro – 7 000 euro = 2 000 euro).

Vid uträkning av överlåtelsevinst eller -förlust beaktas anskaffningsutgiften och överlåtelsepriset till det nominella beloppet. En eventuell ändring av pengarnas realvärde påverkar således inte uträkningen av överlåtelsevinsten, även om egendomen hade förvärvats länge sedan.

Om anskaffningspriset på egendomen har betalats i annan valuta än euro, omräknas anskaffningspriset till euro med hjälp av växelkursen på anskaffningsdagen. Om överlåtelsepriset har erhållits i annan valuta än euro, omräknas överlåtelsepriset till euro i brist på annan uträkning med hjälp av den växelkurs som gällde den dag då överlåtelsepriset mottagits. Anskaffningsutgiften som erlagts i finska mark omräknas till euro med den fasta omräkningskursen 5,94573 mark = 1 euro.

Vinst och förlust räknas ut skilt för varje anskaffningsparti (anskaffningspost)

Om den överlåtna egendomen har förvärvats i flera partier, ska överlåtelsevinsten och -förlusten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti.

Exempel. År 2009 säljer Brita 1 000 aktier i Bolag Ab på en gång. Köpesumman är 20 000 euro. Av de sålda aktierna har Brita förvärvat 200 st. år 2005 till ett pris på 6 000 euro (I parti). De återstående 800 aktierna förvärvade hon år 2007 till ett pris på 10 000 euro (II parti).

För parti I uppstår en överlåtelseförlust på 2000 euro (överlåtelsepris 4000 euro – anskaffningsutgift 6000 euro = 2000 euro).

För parti II uppstår en överlåtelsevinst på 6000 euro (överlåtelsepris 16 000 euro – anskaffningsutgift 10 000 euro = 6000 euro).

Det är vanligt i fondsparande att man skaffar fondandelar i en och samma placeringsfond litet i sänder, t.ex. genom månatliga partier. När man överlåter fondandelarna ska överlåtelsevinsten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti på basis av anskaffningsutgiften, försäljningskostnaderna och det mottagna överlåtelsepriset för partiet i fråga.

Överlåtelse till underpris

Om överlåtelsepriset på egendomen är högst 75 procent av egendomens gängse värde vid överlåtelsen, fördelas överlåtelsen på basis av det betalda priset och det gängse värdet till den del som överlåtits mot vederlag och den del som överlåtits vederlagsfritt. Överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas då så att man från det erhållna överlåtelsepriset drar av endast den del av anskaffningsutgiften som motsvarar den mot vederlag överlåtna andelen. Då drar man av en lika stor relativ andel av anskaffningsutgiften som motsvarar överlåtelseprisets andel av det gängse värdet vid överlåtelsen.

Exempel. Brita säljer 1 000 aktier i Bolag Ab till sin son Mats till ett belopp på 60 000 euro. Det gängse värdet på aktierna på försäljningsdagen är 100 000 euro. Brita har förvärvat aktierna i Bolag Ab till ett pris på 75 000 euro.

Överlåtelsepriset (60 000 euro) utgör inte över 75 procent av det gängse värdet på aktierna på överlåtelsedagen (100 000 euro). Överlåtelsen fördelas i två delar: överlåtelse mot vederlag och överlåtelse utan vederlag. Från det överlåtelsepris som Brita erhållit dras av endast den del av anskaffningsutgiften som anses ha överlåtits mot vederlag. Brita har således en överlåtelsevinst på 15 000 euro (60 000 euro – (60 000 euro : 100 000 euro * 75 000 euro =) 45 000 euro = 15 000 euro).

Mats får en gåva på 40 000 euro på vilket han är skyldig att betala gåvoskatt.

När beskattas en överlåtelsevinst?

Överlåtelsevinsten utgör inkomst för det skatteår under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal har ingåtts. Köpeprisets betalningstid påverkar inte beskattningstidpunkten. På motsvarande sätt uppstår överlåtelseförlusten under det år under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal har ingåtts. Överlåtelseförluster får dras av från vinst som erhållits vid överlåtelse av egendom under skatteåret det år då förlusten uppkommit och de fem följande åren (50 § 1 mom. i inkomstskattelagen). Den förlängda fem års tiden tillämpas på sådana förluster som uppkommit under skatteåret 2010 och senare. Förluster som har uppkommit tidigare får avdras under det år de uppkom och de tre följande skatteåren. Om överlåtelseförlusternas avdragsordning, se punkt Överlåtelseförlust och avdragande av det.

Överlåtelsepris 

Överlåtelsepris är det vederlag som överlåtaren av egendomen får i anledning av överlåtelsen. Vid köp är överlåtelsepriset det erhållna penningvederlaget (försäljningspris). Vid byte erhålls vederlaget delvis eller helt i annan egendom än i pengar. Överlåtelsepriset utgörs av det gängse värdet på vid byte erhållen egendom vid överlåtelsetiden jämte eventuell mellanskillnad.

Exempel. Alfred överlåter en sommarstugefastighet till Brita. Sommarstugefastighetens gängse värde vid överlåtelsen är 100 000 euro. Som vederlag för fastigheten överlåter Brita till Alfred en obebyggd tomt, 1 000 aktier i Bolag Ab och 2 700 euro kontanter. Det gängse värdet på den obebyggda tomten är 70 000 euro och värdet på 1 000 aktier i Bolag Ab är 27 300 euro.

Alfred har i sinom tid köpt sommarstugefastigheten på 60 000 euro och betalat en överlåtelseskatt om 2 400 euro på köpet. Anskaffningsutgiften på sommarstugefastigheten är 62 400 euro (60 000 euro + 2 400 euro = 62 400 euro).

Alfred får ett överlåtelsepris på 100 000 euro på sommarstugefastigheten (70 000 euro + 27 300 euro + 2 700 euro = 100 000 euro). Alfred får en vinst på 37 600 euro från överlåtelse av sommarstugefastigheten (100 000 euro – 62 400 euro = 37 600 euro).

Brita har i sinom tid förvärvat den obebyggda tomten till 30 000 euro och aktierna i Bolag Ab till 30 000 euro. Brita får 97 300 euro som överlåtelsepris på tomten och aktierna i Bolag Ab (Alfreds fastighet). Brita får 40 000 euro i överlåtelsevinst på tomten (70 000 – 30 000 = 40 000 euro) och 12 700 euro i överlåtelseförlust från aktierna i Bolag Ab (27 300 euro – 40 000 euro = 12 700 euro).

Anskaffningsutgift 

Om den överlåtna egendomen har anskaffats genom köp är anskaffningsutgiften det erlagda inköpspriset. Om egendomen har erhållits vid byte, är anskaffningsutgiften det gängse värdet på vid byte överlåten egendom vid anskaffningstidpunkten jämte eventuell mellanskillnad. Man kan förvärva en aktie genom att teckna den när bolaget grundas eller vid en senare aktieemission. Anskaffningsutgiften på aktien består då av teckningspriset samt det eventuella anskaffningspriset för teckningsrätten. En andel i en placeringsfond förvärvar man i allmänhet genom att teckna den i fondbolaget. Då består anskaffningsutgiften på fondandelen av det betalda teckningspriset och teckningsarvodet.

Hur anskaffningsutgiften fastställs i en situation då en aktie tecknas på basis av ett tidigare aktieinnehav, se avsnitt Aktieemissionens inverkan på anskaffningsutgiften.
Om anskaffningsutgiften på en aktie som erhållits i arv eller gåva eller genom avvittring, se avsnittet Egendom som erhållits i arv eller gåva och avsnittet egendom som erhållits genom avvittring.

Anskaffningskostnader

Till anskaffningsutgiften räknas även vissa kostnader som omedelbart ansluter sig till anskaffning av egendomen (anskaffningskostnader). Sådana är bland andra överlåtelseskatt eller stämpelskatt som köparen betalat, förmedlingsarvode som köparen betalat till värdepappersmäklaren och teckningsarvode för fondandelar som betalats till fondbolaget. Om värdepappret har anskaffats genom en börsaffär, har överlåtelseskatt i allmänhet inte betalats.

Utgifter för vinstens förvärvande (försäljningskostnader)

Vid uträkningen av vinst eller förlust från överlåtelse av egendom drar man av anskaffningsutgiften samt utgifterna för vinstens förvärvande. Utgifter för vinstens förvärvande är kostnader som överlåtaren betalat i anslutning till överlåtelsen. Sådana är till exempel förmedlingsarvoden som försäljaren av värdepapper betalat till fondmäklaren, inlösningsarvoden för fondandelar samt olika slags expeditionsavgifter i samband med överlåtelsen.

Utgifter för förvaltning och förvaring av värdepapper, värdeandelar och därmed jämförbara egendom – såsom administrationsavgifter för ett värdeandelskonto – avdras inte som utgifter för vinstens förvärvande.

Kostnader för förvaring och skötsel av värdepapper

Utgifter för förvaltning och förvaring av värdepapper, värdeandelar och därmed jämförbara egendom – såsom administrationsavgifter för ett värdeandelskonto – räknas inte till anskaffningsutgiften. Dessa avgifter avdras inte heller vid beskattning av överlåtelsevinst som utgifter för vinstens förvärvande. Dessa kostnader får avdras från kapitalinkomster under betalningsåret till den del kostnaderna under skatteåret sammanlagt överstiger 50 euro (54 § i inkomstskattelagen). Den som äger en andel i en placeringsfond får inte dra av förvaltningsarvoden som fondbolaget inte direkt tar ut hos andelsägarna, utan av fondens medel.

Räntekostnader

Ränteutgifter som hänför sig till anskaffning av värdepapper dras inte av vid uträkning av överlåtelsevinst. Dessa räntor avdras i regel från kapitalinkomster såsom räntor på skuld för inkomstens förvärvande under betalningsåret. Avdragbara är inte räntekostnader som hänför sig till anskaffning av sådana masskuldebrev och övriga värdepapper som omfattas av lagen om källskatt på ränteinkomst (58 § i inkomstskattelagen).

Presumtiv anskaffningsutgift

I stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande kan överlåtelsevinsten räknas ut genom att man från överlåtelsepriset drar av den s.k. presumtiva anskaffningsutgiften (46 § 1 mom. i inkomstskattelagen). Presumtiv anskaffningsutgift tillämpas endast vid beskattning av fysisk person eller dödsbo, ifall överlåtelsevinsten beskattas enligt inkomstskattelagen.

Presumtiv anskaffningsutgift innebär att vid uträkning av överlåtelsevinsten drar man av från överlåtelsepriset alltid åtminstone

  • 20 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen en kortare tid än 10 år
  • 40 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen i minst 10 år.

Presumtiv anskaffningsutgift används i stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande ifall avdraget blir större om det räknas ut enligt den presumtiva anskaffningsutgiften än vad det blir om det räknas ut enligt det sammanlagda beloppet. Vinsten räknas alltså ut så att den blir förmånligare för den skattskyldige. I vinstuträkningen drar man således av antingen det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande eller ett avdrag som räknats ut enligt den presumtiva anskaffningsutgiften, men inte båda. Utöver den presumtiva anskaffningsutgiften får man alltså inte avdraga (den verkliga) anskaffningsutgiften och inte heller utgifter för vinstens förvärvande (försäljningskostnader). 

Exempel. Alfred har år 1994 köpt 1000 aktier i Bolaget Ab. Inköpspriset för aktierna var 4 mark per aktie, dvs. sammanlagt 4 000 mark. Alfred betalade för aktieköpet ett förmedlingsarvode om 40 mark. Anskaffningsutgiften för aktierna är således 4 040 mark eller 697,47 euro.

Alfred säljer aktierna i Bolag Ab år 2009. Försäljningspriset är 2,50 euro per aktie, dvs. sammanlagt 2 500 euro. Utgiften för vinstens förvärvande eller försäljningskostnaderna är 25 euro.

Vid överlåtelsetiden har Alfred ägt aktierna i Bolag Ab i minst 10 års tid. Den presumtiva anskaffningsutgiften är således 40 procent av överlåtelsepriset eller 2 500 euro * 40 % = 1 000 euro.

Beloppet som får dras av enligt den presumtiva anskaffningsutgiften (1000 euro) är större än det sammanlagda beloppet av faktisk anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande (704,47 euro), varför man räknar överlåtelsevinsten genom att från överlåtelsepriset dra av den presumtiva anskaffningsutgiften, varmed vinsten uppgår till 1 500 euro (2 500 euro - 1 000 euro = 1 500 euro).

Om Alfred hade förvärvat aktierna först år 2001 och sålt dem under år 2009, dvs. efter att ha ägt dem mindre än 10 år, utgör den presumtiva anskaffningsutgiften 20 procent av överlåtelsepriset eller 500 euro. Vid uträkningen av överlåtelsevinsten hade man då dragit av summan av den faktiska anskaffningsutgiften och utgifterna för vinstens förvärvande, dvs. 704,47 euro. Överlåtelsevinsten hade då uppgått till 1 795,33 euro (2 500 euro – 704,47 euro = 1 795,53 euro).

Presumtiv anskaffningsutgift kan tillämpas också vid överlåtelse av egendom som erhållits i arv, gåva eller genom avvittring.

Vid uträkningen av vinst från terminsavtal ska den presumtiva anskaffningsutgiften inte dras av (45 § 3 mom. i inkomstskattelagen).

Beräkning av ägartiden

Storleken av den presumtiva anskaffningsutgiften (20 eller 40 % av överlåtelsepriset) avgörs enligt ägartiden för den överlåtna egendomen vid överlåtelsen. Ägartiden börjar i allmänhet från att man ingår ett bindande köpeavtal eller annat avtal om anskaffningen och slutar när man ingår ett bindande överlåtelseavtal. Ägartiden för egendom som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Ägartiden för egendom som erhållits i gåva beräknas från att gåvan givits. Ägartiden för egendom som erhållits vid avvittring med stöd av giftorätt beräknas med hänsyn till det förvärv som föregår avvittringen, i allmänhet från den tidpunkt då den av makarna som överlåter egendom vid avvittringen hade anskaffat egendomen. Hur ägartiden bestäms vid företagsarrangemang, aktieemission och övriga särskilda situationer behandlas nedan.

Egendom som erhållits i arv eller gåva

Överlåtelsevinst eller -förlust kan uppstå också vid överlåtelse av sådan egendom man erhållit i arv eller gåva. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i sådana fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna anskaffningsutgiften på egendomen och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften.

Som anskaffningsutgift för egendom som man erhållit i arv eller gåva anses beskattningsvärdet på egendomen vid arvs- och gåvobeskattningen.  Som anskaffningsutgift på egendom kan inte användas det värde som använts för egendomen vid avvittring eller arvskifte. Den betalda arvs- eller gåvoskatten får inte räknas till anskaffningsutgiften på egendomen eller annars dra av vid beskattningen av överlåtelsevinsten.

Arvsbeskattningsvärdet dras av som anskaffningsutgift både då ett oskiftat dödsbo överlåter egendom och då en arvinge överlåter egendom som han eller hon erhållit vid arvskifte.

Exempel. Till Britas och Alfreds mors kvarlåtenskap hörde aktier i Bolag Ab. Som värdet på aktierna vid arvsbeskattningen efter modern hade fastställts 50 000 euro. Aktierna säljs till ett pris på 80 000 euro. Något arvskifte verkställs inte före försäljningen. Som inkomst i dödsboet efter Britas och Alfreds mor beskattas 30 000 euro i överlåtelsevinst från aktierna (80 000 euro – 50 000 euro = 30 000 euro).

Exempel. Till Britas och Alfreds mors kvarlåtenskap hörde aktier i Bolag Ab. Som värdet på aktierna vid arvsbeskattningen efter modern hade fastställts 50 000 euro. Brita och Alfred verkställer arvskifte, varmed båda får hälften av aktierna. Senare säljer de aktierna. Brita säljer sina aktier för 50 000 euro. Britas överlåtelsevinst från aktierna uppgår till 25 000 euro (50 000 euro – 25 000 euro = 25 000 euro). Alfred säljer sina aktier för 45 000 euro. Alfreds överlåtelsevinst från aktierna uppgår till 20 000 euro (45 000 euro – 25 000 euro = 20 000 euro).

Till den del en arvinge får egendom över sin arvslott, är det inte fråga om arvsförvärv, utan det kan vara fråga om köp eller gåva, beroende på om arvingen betalat vederlag för sin extra andel eller inte.

Exempel. Till Britas och Alfreds mors kvarlåtenskap hörde en fastighet, vars värde har fastställts till 50 000 euro vid arvsbeskattningen efter modern. Det finns inte övriga tillgångar i boet. Brita och Alfred verkställer senare arvskifte. Värdet på fastigheten uppgår då till 60 000 euro. Bådas respektive arvslotter omfattar hälften av fastigheten. Vid arvskiftet avtalar Brita och Alfred om att Alfred får behålla hela fastigheten mot det att han betalar 30 000 euro till Brita.

Brita anses då ha sålt hälften av fastigheten till Alfred. Britas överlåtelsevinst räknas ut så att från överlåtelsepriset på 30 000 euro dras av värdet på hälften av fastigheten vid arvsbeskattningen, dvs. 25 000 euro. Brita har således en överlåtelsevinst på 5 000 euro (30 000 euro – 25 000 euro = 5 000 euro).

Alfred anses ha erhållit hälften av fastigheten i arv och hälften genom köp. Anskaffningsutgiften på den fastighetshälft som han erhållit i arv är beskattningsvärdet på hälften av fastigheten, dvs. 25 000 euro, och ägartiden för denna hälft räknas från moderns död. Anskaffningsutgiften på den fastighetshälft som han anskaffat genom köp är 30 000 euro och ägartiden för denna hälft räknas från skiftet mellan Brita och Alfred. Alfred ska betala överlåtelseskatt på den delen som han förvärvat genom köp.

Då en gåva överlåts vidare

Värdet vid gåvobeskattningen får inte dras av som anskaffningsutgift för egendomen om man överlåter egendomen innan ett år har förflutit från gåvan. Som anskaffningsutgift betraktas i sådana fall gåvogivarens anskaffningsutgift jämte senare ändringar (47 § 1 mom. i inkomstskattelagen). Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i detta fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna anskaffningsutgiften på egendomen och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Den presumtiva anskaffningsutgiften utgör i detta fall alltid 20 procent av överlåtelsepriset, eftersom gåvotagarens ägartid börjar från att gåvan givits.

Exempel.   Alfred har köpt 1 000 aktier i Bolag Ab till ett pris på 50 000 euro. Alfred har betalat stämpelskatt på köpet till ett belopp på 800 euro (50 000 euro * 1,6 % = 800 euro). Anskaffningsutgiften för Alfreds aktier har således varit 50 800 mark.

Alfred har 30.6.2009 gett 1 000 aktier i Bolag Ab till Mats i gåva. Det gängse värdet på aktierna uppgår då till sammanlagt 100 000 euro. Mats åläggs att betala gåvoskatt på en gåva vars värde är 100 000 euro. Mats säljer aktierna 1.2.2010 till ett pris på 120 000 euro. Han betalar 500 euro i förmedlingsarvode på försäljningen.

Mats överlåtelsevinst räknas ut så att från försäljningspriset på aktierna, dvs. 120 000 euro, dras av Alfreds anskaffningsutgift på aktierna, dvs. 50 800 euro, samt utgifterna för vinstens förvärvande, dvs. 500 euro. Överlåtelsevinsten går således upp till 68 700 euro (120 000 euro – 50 800 euro – 500 euro = 68 700 euro).

Även gåvobeskattning ska verkställas på gåvan. Då påförs gåvotagaren en gåvoskatt på det gängse värdet på gåvan vid gåvotillfället. Om gåvotagaren har överlåtit egendomen vidare inom ett år från att gåvan givits, och överlåtelsevinsten har räknats ut enligt ovan utgående från gåvogivarens anskaffningsutgift, ska gåvobeskattningen rättas så att från gåvans värde dras av den skatt som påförts gåvotagaren på överlåtelsevinst. Man kan emellertid inte dra av ett större belopp än vad som hade påförts i skatt om överlåtelsepriset hade varit beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen. 

Exempel. Mats i det föregående exemplet bör ha påförts 100 000 euro i gåvoskatt på det gängse värdet på 1 000 aktier i Bolag Ab.

Efter att Mats har sålt aktierna som han fått i gåva inom ett år från gåvan ska hans gåvobeskattning rättas så att från värdet vid gåvobeskattningen dras av den skatt som påförts honom för överlåtelsevinsten. Försäljningspriset på aktierna (120 000 euro) är större än värdet på aktierna vid gåvobeskattningen (100 000 euro). Skatten på överlåtelsevinsten räknas ut i det här fallet så att man använder värdet vid gåvobeskattningen som överlåtelsepris.

Som skatt som debiterats på överlåtelsevinsten betraktas 13 636 euro (100 000 euro – 50 800 euro – 500 euro = 48 700 euro * 28 % = 13 636 euro). Värdet på gåvan som Mats har mottagit minskas således till 86 364 euro (100 000 euro – 13 636 euro = 86 364 euro) och den gåvoskatt som har betalats till för stort belopp återbärs till honom.

Egendom som erhållits genom avvittring

Om en av makarna överlåter egendom som han eller hon erhållit vid avvittring på grund av giftorätt, betraktas som anskaffningsutgift på denna egendom den anskaffningsutgift som den av makarna som överlät egendom vid avvittringen hade haft jämte senare ändringar (46 § 2 mom. i inkomstskattelagen).

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas ut också i sådana fall så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna anskaffningsutgiften på egendomen och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Ägartiden för egendom som erhållits vid avvittring med stöd av giftorätt beräknas med hänsyn till det förvärv som föregår avvittringen, i allmänhet från den tidpunkt då den av makarna som överlåter egendom vid avvittringen hade anskaffat egendomen.

Med avvittring avses sådan formbunden avvittring som enligt äktenskapslagen (234/1929) ska verkställas till följd av skilsmässa eller den andras död. Den kalkylmässiga avvittring som görs vid verkställande av arvsbeskattningen har ingen betydelse i detta sammanhang.

Exempel. Alfred och Brita skiljer sig. De har giftorätt till varandras egendom. Alfred och Brita verkställer avvittring på egendomen år 2009.

Till Alfreds egendom som omfattas av giftorätten hör en aktielägenhet (värde 50 000 euro) och 1 200 aktier i Bolag Ab (värde 50 euro/aktie eller sammanlagt 60 000 euro). Alfred har år 2001 köpt aktierna i Bolaget Ab till ett belopp på 25 000 euro.

Till Britas egendom som omfattas av giftorätten hör en sommarstugefastighet (värde vid avvittringen 40 000 euro) och en personbil (värde 20 000 euro).

Makarnas sammanlagda behållning av den egendom som omfattas av giftorätten uppgår till 170 000 euro (Alfreds egendom 110 000 euro + Britas egendom 60 000 euro). Båda är berättigade att få hälften av den sammanlagda behållningen, dvs. 85 000 euro.

Alfred betalar till Brita 25 000 euro i utjämning så att han överlåter till Brita 500 st. aktier i Bolag Ab.

År 2009 säljer Brita de 500 aktier i Bolag Ab som hon erhållit genom avvittringen till ett belopp på 30 000 euro. Britas överlåtelsevinst räknas ut så att från överlåtelsepriset dras av den anskaffningspris som Alfred hade betalat för de 500 aktierna i Bolag Ab.
Överlåtelsevinsten blir 19 584,34 euro (30 000 euro – (500/1200 * 25 000 euro =) 10 415,66 euro = 19 584,34 euro).

Särskilda frågor i samband med aktieemissioner

Ägartid

När ett aktiebolag höjer sitt aktiekapital har aktieägarna i allmänhet företrädesrätt att teckna nya aktier i proportion till sitt gamla aktieinnehav. Detta gäller både sådana aktier som tecknas vid emission mot vederlag och sådana som fås gratis vid vederlagsfri emission. Om aktierna sålunda har erhållits på grund av gammalt aktieinnehav, anses de nya aktierna ha ägts lika länge som de aktier som aktieteckningen grundat sig på.

Till den del aktieägaren har fått teckna en större andel av aktierna än vad han ägde före emissionen eller om teckningen har varit öppen, beräknas ägartiden för de nya aktierna från den tidpunkt då aktieägaren förbundit sig att teckna aktierna eller från den tidpunkt då aktieägaren anskaffat de teckningsrätter som stått till grund för teckningen.

Exempel. Alfred har 100 aktier i Bolag Ab, av vilka han har anskaffat 50 aktier 1.6.1997 och 50 aktier 15.5.2000. Bolag Ab höjer sitt aktiekapital i juni 2006 med nyemission mot betalning. Aktieägaren var berättigad att teckna en ny aktie per varje två gamla aktier i hans ägo.

Alfred använder sin teckningsrätt som grundar sig på det gamla aktieinnehavet. Den 15 juni 2006 köper han ännu 100 teckningsrätter till och använder dem för att teckna 50 aktier.

Efter emissionen har Alfred

50 aktier som anskaffats 1.6.1997 och 25 nya aktier som tecknats på grund av dem; ägartiden för de nya aktierna anses börja 1.6.1997

50 aktier som anskaffats 15.5.2000 och 25 nya aktier som tecknats på grund av dem; ägartiden för de nya aktierna anses börja 15.5.2000

50 aktier som han anses äga fr.o.m. 15.6.2006, dvs. från den tidpunkt han anskaffade teckningsrätter för dessa aktier.

Aktieemissionens inverkan på anskaffningsutgiften

Om aktien inte tecknats på basis av gammalt aktieinnehav, består anskaffningsutgiften på aktien av det betalda teckningspriset och det eventuella anskaffningspriset på teckningsrätten.

Exempel. Bolag Ab ordnar en aktieemission mot betalning. Vid emissionen kan nya aktier i Bolag Ab tecknas till ett teckningspris på 10 euro. Varje aktieägare i Bolag Ab får teckningsrätt till en ny aktie per varje tidigare aktie. Aktieägaren kan antingen använda teckningsrätten själv och teckna aktier eller sälja den.

Alfred äger inte tidigare aktier i Bolag Ab. Han köper på värdepappersbörsen fem teckningsrätter till ett pris på 0,20 euro/teckningsrätt och tecknar fem aktier i Bolag Ab till ett teckningspris på 10 euro.

Efter teckningen äger Alfred fem aktier i Bolag Ab. Anskaffningsutgiften på varje aktie är 10,20 euro (10 euro + 0,20 euro = 10,20 euro).

Aktien anses inte ha tecknats på grund av gammalt aktieinnehav till den del aktieägaren har vid emissionen tecknat en större andel av aktierna än vad han ägde före emissionen eller om teckningen har varit öppen. Vid en emission som grundar sig på aktieägarnas företrädesrätt kan det hända att alla aktieägare inte vill teckna nya aktier. Det är vanligt att de aktier som inte blivit tecknade erbjuds i sådana fall primärt till andra aktieägare för teckning vid teckning utan stöd av teckningsrätter eller vid s.k. sekundär teckning. Så här tecknade aktier anses inte ha tecknats på grund av gammalt aktieinnehav.

Exempel. Bolag Abp ordnar år 2009 en aktieemission mot vederlag. Aktieägare i Bolag Abp har rätt att teckna en ny aktie per varje två gamla aktier i hans ägo. Emissionen genomförs så att till varje aktieägare ges en teckningsrätt per en gammal aktie och med stöd av två teckningsrätter får man teckna en ny aktie. Teckningspriset är 6 euro per aktie.

Enligt emissionsvillkor har aktieägare, som tecknat aktier med stöd av sina egna teckningsrätter, rätt att teckna de aktier som inte har blivit tecknade med stöd av teckningsrätter som tilldelats aktieägare.

Anders har 10 aktier i Bolag Abp. På grund av dessa får han 10 teckningsrätter med vilka han tecknar 5 nya aktier för ett teckningspris på 6 euro / aktie. Dessa 5 aktier är aktier som tecknats på grund av gamla aktier vilket påverkar beräkning av ägartiden samt anskaffningsutgiften på dessa aktier (se härom punkter Ägartid samt Aktieemission 1.1.2005 eller därefter).

Dessutom erbjuder sig Antti att teckna aktier som inte har blivit tecknade på grund av teckningsrätter. Antti får 2 st. sådana akter och betalar för dem 6 euro i teckningspris. Dessa 2 aktier utgör inte aktier som tecknats på grund av gammalt aktieinnehav. Ägartiden för dessa aktier räknas från teckningstidpunkten och anskaffningsutgiften på dessa aktier är teckningspriset 6 euro / aktie.

Aktieemission senast 31.12.2004

Om man fått aktierna vid en emission och motsvarande höjning av aktiekapitalet har tecknats i handelsregistret senast 31.12.2004, bestäms anskaffningsutgiften enligt följande:
Anskaffningsutgiften för den aktie på grund av vilken den nya aktien har tecknats beaktas inte vid uträkning av anskaffningsutgiften för den nya aktien och alltså fördelas inte ens delvis på de tecknade nya aktierna.

Anskaffningsutgiften för den aktie på grund av vilken den nya aktien har tecknats förblir densamma vid aktieemissionen.

Anskaffningsutgiften för en aktie som man tecknat vid nyemission mot betalning är det betalda teckningspriset för aktien jämte anskaffningsutgiften för de eventuella extra teckningsrätter som man anskaffat för teckningen.

Anskaffningsutgiften för en aktie som man erhållit gratis vid fondemission är noll.
När man överlåter en aktie som legat till grund för teckningen, en nyemissionsaktie eller en fondemissionsaktie, avdras från överlåtelsepriset antingen det sammanräknade beloppet av aktiens anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande eller en större presumtiv anskaffningsutgift.

Exempel. Alfred har år 2000 köpt en aktie i Bolag AB för 100 euro. Bolag Ab har år 2003 ordnat en aktieemission som har bestått av såväl nyemission som fondemission. Med en gammal aktie har man fått teckna en ny aktie för 50 euro och dessutom en ny aktie gratis.

Alfred använder sin teckningsrätt. Efter aktieemissionen har Alfred 3 aktier i Bolag Ab.

Efter aktieemissionen har Alfred inte anskaffat eller fått ytterligare aktier i Bolag Ab. År 2009 säljer han de tre aktierna i Bolag Ab som han äger för 70 euro per aktie.

Överlåtelsevinsten och -förlusten räknas ut enligt följande:

Aktie som köpts under år 2000: 70 euro - 100 euro = överlåtelseförlust 30 euro.

Aktie som tecknats vid nyemission mot betalning år 2003: 70 euro - 50 euro = överlåtelsevinst 20 euro.

Aktie som erhållits vid fondemission år 2003: 70 euro - (20 % * 70 euro=) 14 euro = överlåtelsevinst 56 euro.

Överlåtelsevinster sammanlagt 76 euro, överlåtelseförlusten 30 euro.

Om man 1.1.2005 eller därefter tecknar eller får aktier på basis av en gammal aktie, en nyemissionsaktie eller en fondemissionsaktie som man ägt redan före 1.1.2005, kan anskaffningsutgiften på aktierna förändras såsom beskrivs i avsnittet ”Aktieemission 1.1.2005 eller därefter”.

Aktieemission 1.1.2005 eller därefter

Om en ny aktie tecknas eller förvärvas på basis av en gammal aktie vid en aktieemission som ordnas 1.1.2005 eller därefter, ska anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen och den eventuella anskaffningsutgiften på den tecknade aktien fördelas både på den ursprungliga aktien och på den tecknade aktien (47 § 3 mom. i inkomstskattelagen). Fördelning av anskaffningsutgiften gäller alla aktier oberoende av när de har förvärvats, förutsatt att aktieemissionen skett 1.1.2005 eller därefter.

Anskaffningsutgiften på en aktie som man erhållit vid fondemission (gratisemission) fördelas till den aktie som legat till grund för teckningen och till de aktier som man erhållit vid fondemissionen.

Exempel. Alfred har en aktie i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 100 euro. Bolag Ab ordnar en fondemission under år 2006 vid vilken aktieägarna får två nya gratisaktier på basis av en gammal aktie i Bolag Ab. Efter aktieemissionen äger Alfred 3 aktier i Bolag Ab.

Anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen fördelas jämnt mellan den tidigare aktien och de nya aktierna. Efter emissionen är anskaffningsutgiften på varje aktie 33,33 euro (100 : 3 euro = 33,33 euro).

Den sammanlagda anskaffningsutgiften på den aktie som utgör grunden för en aktieemission mot betalning och anskaffningsutgiften för den tecknade aktien fördelas mellan den aktie som legat till grund för nyteckningen och den nytecknade aktien.

Exempel. Alfred har en aktie i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 100 euro. Bolag Ab ordnar en nyemission år 2006 där aktieägarna i Bolag Ab får teckna en ny aktie i Bolag Ab på basis av en gammal aktie i Bolag Ab till ett teckningspris på 50 euro per aktie. Alfred använder sin teckningsrätt.

Efter aktieemissionen äger Alfred 2 aktier i Bolag Ab. Anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen (100 euro) och det betalda teckningspriset för den nya aktien (50 euro) fördelas på den aktie som legat till grund för teckningen samt på den nya aktien.

Efter aktieemissionen är anskaffningsutgiften för båda aktierna 75,00 euro.

Exempel. Alfred har en aktie i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 100 euro. Därutöver har han en aktie i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 0 euro (aktien har erhållits vid en fondemission som ordnats under år 2003 på basis av den aktie som han anskaffat för 100 euro). Bolag Ab ordnade en nyemission år 2006 där aktieägarna fick teckna en ny aktie i Bolag Ab på basis av en gammal aktie i Bolag Ab till ett teckningspris på 50 euro per aktie. Alfred har utnyttjat sin teckningsrätt för båda aktierna.

Efter emissionen har Alfred två aktier i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 75 euro per aktie (100 euro + 50 euro = 150 euro : 2 = 75 euro), samt två aktier i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 25 euro per aktie (0 euro + 50 euro = 50 euro : 2 = 25 euro).

Vid en aktieemission är det möjligt att sedan teckningsrätterna avskiljts aktieägaren säljer bort den gamla aktien innan han utnyttjar till aktieteckning de teckningsrätter som erhållit med stöd av den gamla aktien. Även i detta fall fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgiften för den gamla aktien och den tecknade nya aktien för den gamla aktien och den tecknade nya aktien.   

Om en fondemission och en nyemission mot betalning sker samtidigt, fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgift för den aktie som legat till grund för teckningen samt anskaffningsutgift för tecknade aktier jämnt på alla dessa aktier.

Exempel. Alfred har en aktie i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 100 euro. Bolag Ab höjer sitt aktiekapital genom att samtidigt ordna en fondemission och en nyemission mot betalning. Aktieägarna i Bolag Ab har rätt att på basis av en gammal aktie i Bolag Ab teckna en ny aktie gratis vid fondemissionen och en ny aktie till ett teckningspris på 50 euro. Alfred använder sin teckningsrätt vid såväl fondemissionen som vid nyemissionen.

Efter aktieemissionen äger Alfred 3 aktier i Bolag Ab. Det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen (100 euro) och vid nyemissionen betalda teckningspriset (50 euro) eller 150 euro fördelas jämnt på gamla och
nya aktier. Efter emissionen är anskaffningsutgiften på varje aktie 50 euro (150 : 3).

Anskaffningsutgiften fördelas vid aktieemissionen skilt för varje aktie. Om de aktier som teckningen grundar sig på har olika anskaffningsutgifter, ska anskaffningsutgiften efter aktieemissionen räknas ut skilt för varje aktieparti.

Exempel. Alfred har haft 20 aktier i Bolag Ab. Han har förvärvat aktierna i två partier. Anskaffningspriset på det första partiet på 15 aktier var 100 euro per aktie, dvs. sammanlagt 1500 euro. Anskaffningsutgiften för det andra partiet på 5 aktier var 75 euro per aktie, dvs. sammanlagt 375 euro.

År 2005 ordnade Bolag Ab en fondemission vid vilken aktieägarna fick en ny gratisaktie på basis av en gammal aktie i Bolag Ab. På basis av det första partiet (15 aktier) får Alfred 15 aktier till. Anskaffningsutgiften på 1500 euro för de aktier som utgör grunden för teckningen fördelas mellan de gamla aktierna och de nya aktier som man tecknat på basis av dem. Efter emissionen är anskaffningsutgiften på varje aktie 50 euro (1500 euro : 30 = 50 euro).

På basis av det första partiet (5 aktier) fick Alfred 5 aktier till. Anskaffningsutgiften på 375 euro för de aktier som utgjorde grunden för teckningen fördelas mellan de gamla aktierna och de nya aktier som man fått teckna på basis av dem. Efter emissionen är anskaffningsutgiften på varje aktie 37,50 euro (375 euro : 10 = 37,50 euro).

Exempel. Alfred äger 100 aktier i Bolag Ab. Anskaffningspriset på aktierna var 10 euro per aktie, dvs. sammanlagt 1000 euro. Bolag Ab ordnar en nyemission mot betalning och aktieägarna har rätt att på basis av sitt aktieinnehav teckna en ny aktie per en gammal aktie i Bolag Ab till ett teckningspris på 20 euro.

På basis av sina 100 aktier har Alfred  100 teckningsrätter. Den skattskyldige beslutar att teckna 50 aktier och sälja resten av teckningsrätterna. Efter aktieemissionen äger Alfred 150 aktier i Bolag Ab. Anskaffningsutgiften för de 50 aktier för vilkas del han inte använde sin teckningsrätt vid nyemissionen är fortfarande 10 euro per aktie.

Anskaffningsutgiften per aktie för de 50 aktier vilka den skattskyldige tecknade och de 50 gamla aktier för vilkas del han använde av sin teckningsrätt räknas ut så att man fördelar det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift för en aktie som utgör grunden för teckningen (10 euro) och teckningspriset vid nyemissionen (20 euro), dvs. 30 euro, på aktien som teckningen grundar sig på och den tecknade nya aktien. Efter aktieemissionen är anskaffningsutgiften för både de ursprungliga aktier som teckningen grundar sig på och de tecknade nya aktierna 15 euro per aktie (30 : 2 = 15 euro).

Överlåtelse av teckningsrätt

En aktieägare som fått teckningsrätter vid en aktieemission kan i allmänhet överlåta teckningsrätterna utan att använda dem till teckning av aktier. Anskaffningsutgiften för en tidigare ägd aktie beaktas inte när man räknar ut anskaffningsutgiften för en teckningsrätt som den skattskyldige förvärvat på grund av aktien (47 § 3 mom. i inkomstskattelagen) Teckningsrätten har således ingen anskaffningsutgift. Från överlåtelsepriset på teckningsrätten dras av en presumtiv anskaffningsutgift (20 % eller 40 % av överlåtelsepriset).
Teckningsrätten anses ha förvärvats vid samma tidpunkt som de aktier på grund av vilka man fått teckningsrätten.

Exempel. Alfred äger 100 aktier i Bolag Ab vilka han har köpt under år 1994. Anskaffningspriset på aktierna var 10 euro per aktie, dvs. sammanlagt 1000 euro. År 2009 ordnar Bolag Ab en nyemission mot betalning och aktieägarna har rätt att på basis av sitt aktieinnehav teckna en ny aktie per en gammal aktie i Bolag Ab till ett teckningspris på 20 euro.

På basis av sina 100 aktier har Alfred 100 teckningsrätter. Han beslutar att teckna 50 aktier och sälja resten av teckningsrätterna. Försäljningspriset på teckningsrätten är 1 euro/aktie och försäljningskostnaderna 0,01 euro/teckningsrätt.

På teckningsrätten fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Eftersom teckningsrätterna har förvärvats vederlagsfritt på basis av den skattskyldiges tidigare aktieinnehav, är deras anskaffningsutgift 0 euro. Vinsten från överlåtelse av teckningsrätterna räknas ut så att man från försäljningspriset drar av antingen utgifterna för vinstens förvärvande (0,01 euro/teckningsrätt) eller en större presumtiv anskaffningsutgift (1 euro * 40 % = 0,40).

Kostnaderna för försäljning av teckningsrätterna, dvs. utgifterna för vinstens förvärvande, är 0,01 euro. Belopp som dras av enligt den presumtiva anskaffningsutgiften är 0,40 euro (1 euro * 40 %, eftersom teckningsrätten har fåtts på basis av aktie som man ägt från år 1994, alltså över 10 år). Från försäljningspriset av teckningsrätten dras av 0,40 euro. Överlåtelsevinsten är 0,60 euro.

Teckningsrätten kan fås även på annat sätt än på basis av ett gammalt aktieinnehav. Efter emission av teckningsrätter är teckningsrätter ofta föremål för handel på börsen under en viss tid. Då kan även andra än gamla aktieägare skaffa sig teckningsrätter. En aktieägare som inte vill använda sig av sina teckningsrätter kan i allmänhet donera dem åt någon annan.

Anskaffningsutgiften på teckningsrätten som införskaffats separat består av inköpspris och anskaffningskostnader. Anskaffningsutgiften på en teckningsrätt som man fått i gåva är beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen.

Om en teckningsrätt som införskaffats separat används till aktieteckning läggas anskaffningsutgiften på teckningsrätten till aktiens anskaffningsutgift.

Om en teckningsrätt inte används till aktieteckning utan överlåts vidare räknas ut vinsten eller förlusten av överlåtelsen genom att från överlåtelsepriset dra av anskaffningsutgiften på teckningsrätten samt försäljningskostnader,

Om en teckningsrätt inte används till aktieteckning eller överlåts vidare förfaller teckningsrätten vid teckningsperiodens utgång. Då förlorar teckningsrätten slutligt sitt värde.

Anskaffningspriset på en teckningsrätt som införskaffats separat kan då dras av som överlåtelseförlust. Om en förfallen teckningsrätt har fåtts på basis av gammalt aktieinnehav, uppstår ingen överlåtelseförlust eftersom teckningsrätten har i sådant fall ingen anskaffningsutgift.

Extra teckningsrätter (”resterna”)

Man kan ge aktier vid aktieemission på basis av ett tidigare aktieinnehav så att man för att få en eller flera nya aktier ska äga mer än en gammal aktie (teckningsrätt). Då kan det vara så att antalet gamla aktier i aktieägarens besittning (teckningsrätter) inte är delbart med det aktieantal som berättigar till en ny aktie (teckningsrätt), utan det finns extra teckningsrätter.

Enligt aktiebolagslagen kan bolaget sälja de återstående teckningsrätterna (”resterna”) för ägarnas räkning och redovisa medlen till ägarna. Vid uträkningen av överlåtelsevinsten tillämpas då bestämmelserna om överlåtelse av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras av i presumtiv anskaffningsutgift antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

Vid gratisemission kan man också förfara så att man bildar aktier av de överstigande teckningsrätterna (”resterna”) och dessa aktier säljs då för ägarnas räkning. Också en sådan realisering av överstigande teckningsrätter kan jämställas med försäljning av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras av i presumtiv anskaffningsutgift antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

Split 

Med split avses delning av bolagets aktier i flera olika aktier med ett mindre nominella värde eller bokföringsmässiga motvärde utan att aktiekapitalet ändras. Till följd av split fördelas den anskaffningsutgift som aktien hade på splittidpunkten mellan de nya aktier som erhålls vid split. Ägartiden för de vid split erhållna aktierna är densamma som för den splittade aktien.

Exempel. Brita köpte 9.3.1999 en aktie i Bolag Ab för 15,00 euro/aktie. Bolag Ab:s aktie splittades 12.5.1999, varefter en aktie i bolaget blev 2 aktier. Efter spliten hade den skattskyldige 2 aktier i Bolag Ab vilkas anskaffningsutgift var 7,50 euro/aktie (15,00 : 2). 10.5.2000 genomförde Bolag Ab en ny split vid vilken man fick 4 aktier för en aktie. Efter spliten hade den skattskyldige 8 aktier i Bolag Ab vilkas anskaffningsutgift var 1,87 euro/aktie (7,50 : 4). Anskaffningstiden för samtliga aktierna är 9.3.1999.

I detta exempel är det fråga om ett fall där den skattskyldige vid spliten får aktier med lika värde. Anskaffningsutgiften för den aktie som splittas fördelas då jämnt på de aktier som erhålls vid split. Det är också möjligt att den skattskyldige genom spliten får olika slags aktier med olikt värde. Åtminstone i Sverige kan bolag genomföra en sådan split där en del av aktierna är så kallade inlösenaktier som bolaget senare automatiskt löser in till ett pris som har bestämts på förhand. I sådana fall fördelas inte anskaffningsutgiften för den splittade aktien jämnt på alla aktier som erhålls vid split, utan anskaffningsutgiften fördelas på de aktier som erhålls vid split i förhållandet till aktiernas gängse värde. I fråga om offentligt noterade aktier kan anskaffningsutgiften fördelas på basis av noteringarna vid splittidpunkten.

Exempel. Den skattskyldige äger en aktie i Bolag Ab och han har skaffat aktien för 100 euro. Bolag Ab genomför den 1.9.2007 en split varvid man mot en aktie i Bolag Ab får 3 ordinarie aktier samt en inlösenaktie. Bolag AB löser in inlösenaktierna automatiskt den 1.10.2007 till ett pris på 20 euro per aktie. På basis av börsnoteringar är det gängse värdet på en ordinarie aktie 30 euro och på en inlösenaktie 19,50 euro/aktie. Värdet av de aktier som man får vid split är sammanlagt 109,50 euro (3 * 30,00 + 1 * 19,50 euro). Som anskaffningsutgift för en inlösenaktie betraktas (19,50 euro : 109,50 euro * 100 euro) = 17,80 euro. Som anskaffningsutgift för en ordinarie aktie anses (100 – 17,80 euro = 82,2 / 3) = 27,4 euro/aktie.

Det svenska Skatteverket meddelar anvisningar om i vilket förhållande anskaffningsutgiften för aktien ska fördelas på de erhållna aktierna om ett svenskt offentligt noterat bolag genomför en sådan aktiesplit. Anvisningar (Skatteverkets allmänna råd) och meddelanden om detta (Skatteverkets meddelanden) har publicerats på Skatteverkets webbplats (www.skatteverket.se/rattsinformation). I brist på annan utredning kan anskaffningsutgiften fördelas enligt det förhållande som angetts i det svenska Skatteverkets anvisningar.

Sammanläggning av aktier (omvänd split; reverse split)

Motsatsen till split är omvänd split, varvid aktier utan att aktiekapitalet ändras sammanläggs till aktier med ett större nominellt värde eller bokföringsmässigt motvärde. Den sammanräknade anskaffningsutgiften som aktierna hade vid sammanläggningstidpunken räknas till anskaffningsutgiften för den aktie som erhålls vid sammanläggningen. Ägartiden för den aktie som erhålls vid omvänd split räknas från den tidpunkt då de sammanlagda aktierna hade förvärvats.

Exempel. Alfred köpte 1.12.2005 tusen aktier i Bolag Ab för 0,07 euro/aktie. Aktierna i Bolag Ab sammanlades 28.1.2006 så att 10 gamla aktier blev en ny aktie. Med 1000 gamla aktier fick Alfred 100 nya aktier i Bolag Ab. Anskaffningsutgiften på varje aktie är 0,70 euro (10 euro * 0,07 euro). Aktierna anses ha förvärvats 1.12.2005.

Bonusaktie

På basis av köpet kan aktieköparen ha fått s.k. bonusaktier av den aktieägare som säljer aktier utan något särskilt vederlag. En förutsättning för att köparen fått bonusaktier är i allmänhet att köparen behåller de köpta aktierna under en viss tid. En sådan bonusaktie anses ha anskaffats mot vederlag så, att en del av anskaffningsutgiften för de köpta aktierna fördelas på bonusaktien. Anskaffningsutgiften på de köpta aktierna och bonusaktien räknas ut så att man dividerar den betalda köpesumman med det sammanlagda antalet mottagna bonusaktier och de aktier som man köpt.

Exempel. Ägarna till Bolag Ab sålde åt allmänheten 28.10.1999 aktier i Bolag Ab till 20,75 euro/aktie. En privatperson som behöll sina aktier till och med 18.10.2000 fick av ägarna en aktie till för varje 10 köpta aktier utan vederlag. Anskaffningsutgiften för bonusaktien och de 10 aktier på basis av vilka bonusaktien hade erhållits räknas ut så att man dividerar inköpspriset för 10 aktier eller 207,50 euro med det sammanlagda antalet köpta aktier och bonusaktien (11 aktier). Anskaffningsutgiften för varje aktie är 18,86 euro (207,50 euro : 11). Ägartiden för bonusaktien räknas från anskaffningstidpunkten för de aktier på basis av vilken bonusaktien förvärvats.

Aktie som erhållits som dividend

Ett aktiebolag kan dela ut som dividend även annan egendom än pengar, till exempel aktier i ett dotterbolag. Anskaffningsutgiften för sådan egendom anses vara egendomens gängse värde vid den tidpunkt dividenden stått att lyfta. Som anskaffningsutgift betraktas det gängse värdet på egendomen oberoende av att en del av dividendinkomsten utgör skattefri inkomst. Det gängse värdet på en offentligt noterad aktie bestäms i allmänhet på basis av aktiens börskurs vid den tidpunkt dividenden stått att lyfta. Ägartiden för en aktie eller annan egendom som fåtts som dividend beräknas från den tidpunkt då dividenden har stått att lyfta.

Exempel. Det offentligt noterade bolaget Bolag Abp har 15.2.2009 delat ut dividend till sina aktieägare. Dividenden har betalats i form av aktier i sitt dotterbolag Firma Abp. Det gängse värdet på aktien har varit 15,00 euro per aktie vid den tidpunkt då dividenden stått att lyfta. Av dividender från offentligt noterade bolag utgjorde 70 % skattepliktig inkomst år. Som dividend beskattas 15,00 * 70 % = 10,50 euro/aktie. Anskaffningsutgiften för aktien som man fått i dividend anses vara det gängse värdet på aktien 15,00 euro/aktie. Ägartiden för aktien man fått i dividend anses ha börjat 15.2.2009. 

Återbetalning av kapital (kapitalåterbäring)

Utdelning av tillgångar från fonden för fritt eget kapital betraktas i beskattning som dividend fr.o.m. skatteåret 2014. Utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital från ett listat bolag betraktas alltså som dividend i beskattningen. Dividenden påverkar inte anskaffningspriset för aktien. Utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital från ett icke listat bolag likställs dock med överlåtelse om bolaget återbetalar till aktieägaren hans kapitalinvestering innan tio år har förflutit från det att investeringen gjordes. Lagen har en övergångstid för skatteåren 2014 och 2015 för utdelning av sådana tillgångar som kommit till genom kapitalinvesteringar i icke noterade bolag.

Utdelning av tillgångar från ett icke listat bolag ur fonden för fritt eget kapital beskattas hos fysiska personer i regel som dividend.  Detta omfattar också utdelningen av tillgångar ur fonden för s.k. inbetalt fritt eget kapital. Om det till den skattskyldige från fonden för fritt eget kapital dock återbetalas ett belopp som motsvarar beloppet av en kapitalinvestering som han gjort i bolaget, beskattas utdelning av tillgångar enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst (ISkL 33b.6 §). Förutsättning för beskattning som överlåtelsevinst är också att:

  1. det har gått högst tio år från kapitalinvesteringen när medlen delas ut, och
  2. den skattskyldige visar en tillförlitlig utredning om att villkoren är uppfyllda.

Om förutsättningar för beskattning som överlåtelsevinst inte uppfylls, betraktas utdelning av tillgångar som dividend och på den tillämpas bestämmelserna om dividend.

Att beskatta utdelning av tillgångar som överlåtelsevinst kommer i fråga närmast i de situationer där det av teckningspriser för aktier som delägaren har antecknat eller av optioner återbetalas till delägaren den del som har bokförts i fonden för fritt eget kapital.  Beskattning av överlåtelsevinst kommer däremot inte i fråga i situationer där fonden för fritt eget kapital har bildats genom företagsomstruktureringar eller fondöverföringar i eget kapital.

Den skattskyldige ska ha gjort placeringen själv. Också den utdelning av tillgångar som dödsboet efter den skattskyldige (som gjort kapitalinvesteringen) får beskattas som överlåtelse om de ovan nämnda förutsättningarna uppfylls. I de situationer där den skattskyldige inte uppvisar en tillförlitlig utredning om tillgångarnas ursprung eller sambandet mellan de tillgångar som ska utdelas och den skattskyldiges kapitalinvesteringar förblir oklart, beskattas utdelningen av tillgångar enligt bestämmelserna om dividend.

Om villkoren för att utdelningen ska beskattas som överlåtelsevinst uppfylls kontrolleras separat hos varje skattskyldig. Om villkoren uppfylls för bara vissa delägares del t.ex. på grund av att investeringar har gjorts på olika tider och i olika sammanhang, beskattas utdelningen av tillgångar i fråga om tillgångar som delats ut på dessa aktier som överlåtelsevinst och i fråga om andra aktier som dividend.

Exempel: Alfred har 4.5.2002 tecknat aktier i bolaget Y Ab för 10 000 euro och Brita har 7.8.2008 tecknat aktier för 5 000 euro. Av teckningspriset på de aktier som Alfred och Brita har tecknat har 80 % tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital. När det gäller Brita har alltså 4 000 euro tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital. Fonden för fritt eget kapital har i sin helhet bildats av placeringar som delägare har gjort.Bolag Y Ab beslutar att dela ut 3 000 euro ur fonden för inbetalt fritt eget kapital 2.2.2016. I fråga om Alfred beskattas utdelningen av tillgångar enligt bestämmelserna om dividend eftersom det har gått mer än 10 år från teckningen. Den anskaffningspris på 10 000 euro som Alfred har betalat ändras inte. I fråga om Brita behandlas utdelningen av tillgångar i sin helhet enligt bestämmelserna om skatt på överlåtelsevinst förutsatt att hon kan uppvisa en tillförlitlig utredning om att av den aktieteckning som hon 7.8.2008 har gjort har minst 3 000 euro tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital, eftersom det har gått mindre än 10 år från teckningen. I det fall dras av från det anskaffningspris som Brita har betalat för aktierna, dvs. från 5 000 euro, 3 000 euro och ingen beskattningsbar vinst uppkommer. Anskaffningspriset på aktier är då 2 000 euro. Om Brita inte kan uppvisa en tillförlitlig utredning om att tillgångar har tagits upp i fonden för fritt eget kapital, tillämpas på utdelningen av tillgångar bestämmelser om beskattning av dividend.

När utdelningen från fonden för fritt eget kapital beskattas som överlåtelse, avdras anskaffningsutgiften för aktien från beloppet av de tillgångar som har fåtts vid utdelningen, dock högst beloppet av de mottagna tillgångarna. Anskaffningsutgiften för aktien minskas med det belopp som har dragits av från utdelningen av tillgångar.

Om den skattskyldige i samband med ansökan om skattekort för utdelning av tillgångar uppvisar en utredning om att utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital ska beskattas som överlåtelsevinst, ger Skatteförvaltningen kunden ett skattekort för utdelning av tillgångar.  Den skattskyldige kan uppvisa skattekortet till bolaget som delar ut tillgångar och bolaget verkställer förskottsinnehållningen enligt skattekortet.

När tillgångar som har kommit till genom kapitalinvestering skatteåren 2014 och 2015 delas ut ur fonden för fritt eget kapital, delas återbetalningar in i två olika grupper. I fråga om investeringar som har gjorts före 1.1.2014 har den tidpunkt då investeringen gjordes ingen betydelse. Den som har gjort investeringen i bolaget som delar ut tillgångar har inte heller någon betydelse. I fråga om investeringar som har gjorts 1.1.2014 och därefter ska investeringen vara gjord av aktieägaren, utdelning av tillgångar ur fonden för fritt eget kapital ska ske inom 10 år från investeringen och den skattskyldige ska uppvisa en tillförlitlig utredning om att förutsättningar för kapitalinvesteringen uppfylls. Övergångsbestämmelserna tillämpas inte längre skatteåret 2016.

Exempel: Alfred har 4.5.2009 tecknat aktier i bolaget Y Ab för 10 000 euro och 80 % av det har tagits upp i fonden för fritt eget kapital. Alfred har sålt aktierna till Brita 3.5.2012 för sammanlagt 20 000 euro. Skatteåret 2014 delar ut bolaget Y Ab till aktieägaren Brita 5 000 euro som återbetalning av kapital ur fonden för fritt eget kapital. Återbetalning av kapital beskattas hos aktieägaren Brita enligt bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst, om Brita kan bevisa att Alfred har investerat 5 000 euro i fonden för fritt eget kapital, eftersom investeringen har gjorts före 1.1.2014. I annat fall beskattas återbetalningen som dividend.

Ett aktiebolag kan återbetala bundet eget kapital till delägarna genom att lösa in aktier från delägarna. Inlösning av aktier beskattas enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst, förutsatt att man inte anser att aktier har lösts in i syfte att undgå skatt på dividend.

Bundet eget kapital kan återbetalas till delägare också utan att delägaren avstår från sina aktier, t.ex. genom att nedsätta överkursfonden. Det återbetalda beloppet anses utgöra med överlåtelsepriset jämförbar inkomst hos delägaren, förutsatt att det inte anses utgöra förtäckt dividend.

När man räknar ut överlåtelsevinsten på det återbetalda bundna egna kapitalet drar man av i anskaffningsutgift samma eurobelopp som man får i återbetalning, dock inte mera än anskaffningsutgiften för aktie. När aktien senare överlåts, kan man inte dra av den del av anskaffningsutgiften på aktien som har dragits av från återbetalningen från överkursfond eller annat bundet eget kapital. Anskaffningsutgiften på varje aktie minskas med det belopp som återbetalats för aktien. Om det återbetalda kapitalet överstiger beloppet av anskaffningsutgift som återstår på aktien före återbetalningen, utgör den överstigande delen överlåtelsevinst för skatteåret. 

Konvertibla lån, optionslån och optionsrätt

Konvertibelt skuldebrev är ett skuldebrev som emitterats av ett aktiebolag. Innehavaren av ett sådant skuldebrev har rätt att byta ut skuldebrevet mot bolagets aktier eller yrka att skuldebrevet löses in (skulden återbetalas) vid lånetidens utgång. Optionslån är ett skuldebrevslån som ett aktiebolag tagit och som utöver lånedelen omfattar rätten att teckna bolagets aktier. Optionsrätten kan i allmänhet åtskiljas från skuldebrevet och överlåtas separat. Aktiebolag kan även ge ut optionsrätter utan lånedel.

Anskaffningsutgiften för ett konvertibelt skuldebrev är teckningspriset för skuldebrevet eller annan anskaffningsutgift som man betalat för det jämte eventuella kostnader. Om den skattskyldige har tecknat konvertibla skuldebrev på basis av sitt aktieinnehav i bolaget, anses ingen del av anskaffningsutgiften på aktierna utgöra anskaffningsutgift för konvertibla skuldebrev (47 § 3 mom. inkomstskattelagen). Byte av ett konvertibelt skuldebrev mot aktier i det emitterande bolaget betraktas inte som överlåtelse vid beskattningen och därvid uppstår varken överlåtelsevinst eller -förlust (45 § 2 mom. i inkomstskattelagen). Anskaffningsutgiften för skuldebreven räknas till anskaffningsutgiften för de aktier som tecknats på basis av skuldebreven. Anskaffningstiden för aktier som tecknats med konvertibla skuldebrev anses vara samma som anskaffningstiden för det konvertibla skuldebrevet. Om det konvertibla skuldebrevet har tecknats på basis av tidigare aktieinnehav, anses de aktier som tecknats med det konvertibla skuldebrevet ha anskaffats vid samma tidpunkt som de tidigare aktierna.

Exempel. År 2002 tecknade Alfred för 10 000 euro ett konvertibelt lån som Bolag Ab emitterat. Enligt villkoren för det konvertibla lånet har innehavaren rätt att år 2005 byta ut skuldebrevet mot aktier i Bolag Ab vid en nyemission så att ett lånebelopp på 100 euro berättigar innehavaren att teckna en aktie. Den skattskyldige byter ut all sina skuldebrev mot aktier och tecknar sålunda 100 aktier (10 000 : 100 = 100). Anskaffningsutgiften är 100 euro per aktie. Ägartiden för aktierna räknas från tiden då det konvertibla skuldebrevet tecknades, dvs. från år 2002.

Om en optionsrätt som ansluter sig till ett optionslån används för att teckna aktier eller överlåts separat från skuldebrevet, ska anskaffningsutgiften för optionslånet fördelas mellan skuldebrevet och optionsrätten. Räntan på ett optionslån är i allmänhet lägre än på ett vanligt lån därför att till optionslånet ansluter sig en optionsrätt. Anskaffningsutgiften för skuldebrevet bestäms på basis av gängse ränta och lånevillkor (motsvarande lån utan optionsrätt) vid tiden då skuldebrevet anskaffades. Anskaffningsutgiften för en optionsrätt räknas ut så att man från teckningspriset på optionslånet avdrar anskaffningsutgiften för skuldebrevet. Om optionsrätten har erhållits på basis av tidigare aktieinnehav, anses ingen del av anskaffningsutgiften för de tidigare förvärvade aktierna utgöra anskaffningsutgift för optionsrätten. Optionsrätten anses dock ha förvärvats vid samma tidpunkt som de tidigare anskaffade aktierna. Då man använder en optionsrätt för att teckna aktier, betraktas detta inte som överlåtelse, varför det inte heller uppstår någon överlåtelsevinst eller -förlust. Som anskaffningsutgift för aktierna betraktas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och det betalda teckningspriset. Som anskaffningstid för aktierna betraktas anskaffningstiden för optionsrätten.

Särskilda bestämmelser gäller konvertibla lån, optionslån och optionsrätter som erhållits på basis av ett arbetsförhållande. Enligt dessa bestämmelser anses förmånen från användning och överlåtelse av teckningsrätten utgöra löneinkomst (se inkomstskattelagen 66 § och Skattestyrelsens anvisning Beskattning av anställningsoptioner).

Masskuldebrevslån

Masskuldebrev eller masslån kan emitteras av staterna och andra offentliga samfund samt av privata företag. Omsättningsbara masslån som har satts I allmänt omlopp bland allmänheten utgör sådan värdepappersförmögenhet på vars överlåtelser tillämpas beskattningsregler för överlåtelsevinster och överlåtelseförluster.

På ett masskuldebrevslån betalas i allmänhet ränta eller indexgottgörelse. Utbetalning av indexgottgörelse är vanligtvis beroende av hur värdet av en viss referensindex, t.ex. aktieindex eller räntesats har förändrats. På räntan eller indexgottgörelsen uttas källskatt på ränteinkomst om lånet har emitterats av (gäldenären är) ett inhemskt samfund. Är emittenten utländsk ska räntan, indexgottgörelsen och avkastningen som utbetalas under något annat namn beskattas I den normala inkomstbeskattningen. Den skattskyldige skall I sin skattedeklaration deklarera samtliga räntor, indexgottgörelser och annan slags avkastning på vilken källskatt på ränteinkomst inte uttagits I Finland.  Överlåtelse av ett masskuldebrevslån kan dessutom leda till att det uppstår överlåtelsevinst eller -förlust till följd av att lånets marknadsvärde förändras.

Exempel. Alfred har år 2006 tecknat ett räntebelagt masskuldebrevslån som emitterats av Bolag Abp till ett pris på 100 000 euro. Lånetiden går ut 2011 och då ska lånet återbetalas till sitt nominella värde 100 000 euro. Före det säljer Alfred lånet på en eftermarknad år 2009. Alfred får i försäljningspris 102 000 euro, av vilket belopp 700 euro utgör till försäljningsdagen upplupen ränta som inte förfallit till betalning (s.k. eftermarknadsgottgörelse).

Alfred får en överlåtelsevinst på 1 300 euro för försäljning av masskuldebrevslånet (102 000 euro – 100 000 euro – 700 euro = 1 300 euro).

Den eftermarknadsgottgörelse som Alfred får vid försäljning av masskuldebrevslånet beskattas år 2009 som annan kapitalinkomst.

Exempel. Bolag Ab har emitterat år 2006 ett räntebelagt masskuldebrevslån. Lånet är föremål för handel på eftermarknaden. År 2009 köper Brita lånandelar med ett nominellt värde på 100 000 euro för 102 000 euro. Av det pris som Brita betalar utgör 700 euro till inköpsdagen upplupen ränta som inte förfallit till betalning (s.k. eftermarknadsgottgörelse). Lånetiden går ut 2011 och då ska lånet återbetalas till sitt nominella värde 100 000 euro. Brita behåller masskuldebrevslånet till lånetidens utgång och då återbetalas lånekapitalet på 100 000 euro till henne.

Brita har år 2011 en överlåtelseförlust på 1 300 euro på masskuldebrevslånet (100 000 euro – 101 300 euro = - 1 300 euro). Den eftermarknadsgottgörelse på 700 euro som Brita betalade vid köpet dras av från hennes kapitalinkomster för 2009.

Ett masslån kan vara kapitalgaranterat varvid till placeraren alltid utbetalas lånekapitalet (om inte gäldenären blir insolvent). Lånet kan även sakna kapitalgaranti till exempel så att återbetalning av lånekapitalet är delvis eller till och med helt beroende av händelser som ansluter sig till lånets referensobjekt. Om lånekapitalet i ett sådant fall inte återbetalas och lånet utgör ett värdepapper får värdeförlusten av dras på samma sätt som ett överlåtelseförlust av ett värdepapper.

Optioner och terminer som är föremål för handel på en reglerad marknad

Optioner och terminer som är föremål för handel på en sådan reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument omfattas av bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst. Med överlåtelseförlust jämställs sådana förluster som uppstår vid förfall av en sådan option som är föremål för handel på en reglerad marknad. Som överlåtelsepris på optionen betraktas skillnaden mellan det inlösningspris som optionsinnehavaren har fått och marknadspriset och den premie som innehavaren betalat för optionen anses utgöra anskaffningsutgift. Vid stängning av en option betraktas som anskaffningsutgift den betalda premien och som överlåtelsepris den mottagna premien.

Vinster eller förluster från terminsavtal som är föremål för handel på en reglerad marknad likställs med vinster eller förluster från överlåtelse av egendom. När man räknar ut vinstbeloppet ska man emellertid inte dra av presumtiv anskaffningsutgift (20 eller 40 %).

Begreppet reglerad marknad omfattar Finland och dessutom reglerade marknader i andra EES-stater.

Övriga derivatinstrument

Bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst tillämpas inte på andra derivatinstrument än sådana optioner och terminer som är föremål för handel på en reglerad marknad. Vinster från övriga derivatinstrument anses utgöra skattepliktig kapitalinkomst men motsvarande förluster får inte dras av i beskattningen. Sådana andra derivatavtal är till exempel olika slags OTC-derivatinstrument där den underliggande egendomen är värdepapper, ränta, valuta eller förnödenhet; CFD-produkter (avtal om prisskillnad) samt derivatinstrument som är föremål för handel och clearing på en marknad utanför EES.

Vissa typer av företagsomstrukturering och beskattning av överlåtelsevinst

Byte av aktier mot aktier i ett annat bolag utgör i regel en överlåtelse (byte) på grund av vilken det uppstår en överlåtelsevinst eller -förlust. Byte av aktier på grund av fusion, delning (fission) och aktiebyte anses dock inte utgöra en skattepliktig överlåtelse om omstruktureringen uppfyller de särskilda kraven som anges i inkomstskattelagen och i 52 - 52 g § lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Dessa förutsättningar har att göra bl.a. med beloppet av vederlag som betalas i pengar vid omstruktureringen. Omstruktureringen medför då alltså varken skattepliktig överlåtelsevinst eller avdragbar överlåtelseförlust. Anskaffningsutgiften för de aktier som den skattskyldige haft före omstruktureringen fördelas på de aktier som han får vid omstruktureringen. Ägartiden för de aktier som fås vid omstruktureringen räknas från samma tidpunkt som ägartiden för de aktier som föregått omstruktureringen. I stället för eller utöver aktievederlag beskattas ett mottaget penningvederlag dock alltid som skattepliktig inkomst.

Fusion

Vid fusion övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till det övertagande bolaget och det överlåtande bolagen upplöses. Aktieägarna i det överlåtande bolaget får som fusionsvederlag antingen pengar eller aktier som emitterats av det övertagande bolaget.

Exempel. 1.11.2002 köpte Alfred 100 aktier i Bolag Abp för 49,70 euro/aktie dvs. för sammanlagt 4 970,00 euro. Bolag Abp fusionerades år 2003 med Firma Abp. Som fusionsvederlag fick aktieägarna i Bolag Ab 4,3 aktier i Firma Ab mot en aktie i Bolag Ab. Mot 100 aktier i Bolag Ab fick Alfred 430 aktier i Firma Ab. Anskaffningsutgiften för varje aktie Alfred äger i Firma Ab är 11,56 euro (4 970 : 430). Som anskaffningstid för aktierna i Firma Abp anses 1.11.2002.

På penningvederlag man får vid fusion tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst.

Delning (fission)

Vid fission övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder till två eller flera övertagande bolag och det överlåtande bolaget upplöses. Från och med 1.1.2007 kan delning äga rum även partiellt så att också det överlåtande bolaget fortsätter med sin verksamhet. Aktieägarna i det överlåtande bolaget får i delningsvederlag pengar eller aktier i de övertagande bolagen.

Vid beskattningen fördelas anskaffningsutgiften för aktier i det överlåtande bolaget på aktier i de övertagande bolagen i motsvarande förhållande som nettoförmögenhet i det överlåtande bolaget överförs till de övertagande bolagen. Om det dock är uppenbart att förhållandet mellan de nettoförmögenheter som överförs till de övertagande bolagen väsentligt avviker från förhållandet mellan det gängse värdet av dessa bolags aktier, används som fördelningsgrund för anskaffningsutgiften förhållandet mellan aktiernas gängse värde.

Exempel. Vid utgången av maj 2004 ägde Alfred 10 aktier i Bolag Ab och anskaffningsutgiften för aktierna hade varit 6,90 euro per aktie. Bolag Ab delades 30.6.2005 till (ett nytt) Bolag Ab och Nybolag Ab sålunda att mot en aktie i (det gamla) Bolag Ab fick man en aktie (i det nya) Bolag Ab och en aktie i Nybolag Ab.

Till (det nya) Bolag Ab överfördes 90 procent och till Nybolag Ab 10 procent av nettoförmögenheten i (det gamla) Bolag Ab. Efter delningen var det gängse värdet av en aktie i (det nya) Bolag Ab 5 euro per aktie och det gängse värdet av en aktie i Nybolag Ab likaså 5 euro per aktie. 

I detta fall avvek förhållandet mellan de nettoförmögenheter som överfördes till (det nya) Bolag Ab och Nybolag Ab väsentligt från förhållandet mellan de gängse värdena av aktierna i (det nya) Bolag Ab och Nybolag Ab. Anskaffningsutgiften ska följaktligen fördelas enligt förhållandet av aktiernas gängse värde (1:1).

Efter delningen är anskaffningsutgiften för en aktie i (det nya) Bolag Ab 3,45 euro per aktie (6,90 : 2) och en aktie i Nybolag Ab likaså 3,45 per aktie (6,90 : 2).

Vid delning redogör bolaget i allmänhet åt sina aktieägare för de grunder och den proportion enligt vilka anskaffningsutgiften för det överlåtande bolagets aktier fördelas på aktierna i det övertagande bolaget.

På penningvederlag man får vid delning tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst.

Aktiebyte och utlyftningsskatt

Vid ett aktiebyte skaffar ett aktiebolag en sådan andel av aktierna i ett annat bolag att aktierna medför mer än hälften av det röstetal som alla aktier i bolaget medför. Som vederlag emitterar aktiebolaget nya aktier eller ger pengar till aktieägarna i det andra bolaget. Från och med skatteåret 2007 betraktas som aktiebyte även ett sådant arrangemang där ett aktiebolag redan innehar över hälften av röstetalet i det andra bolaget och skaffar flera aktier i det andra bolaget.

Anskaffningsutgiften för den aktie som överlåts vid aktiebyte fördelas på de aktier som man får i vederlag.

Exempel. 24.11.2000 inleddes ett aktiebyte där aktieägarna i Bolag Ab fick mot en aktie i Bolag Ab 1,05 aktier i Firma Ab. Om den skattskyldige hade 100 aktier i Bolag Ab med en anskaffningsutgift på 1,00 euro per aktie (sammanlagt 100 euro), hade han efter aktiebytet 105 aktier i Firma Ab med en anskaffningsutgift på 0,95 euro per aktie (100 : 105).

Ett aktiebyte är skattefritt endast om de båda delaktiga bolagen är sådana bolag med hemort i en medlemsstat inom Europeiska unionen som uppfyller kraven i 52.2 § i NärSkL eller sådana bolag med säte i en EES-stat (HFD 2012:93) som uppfyller de villkor som EU-domstolen har ställt i sin dom C-48/11.

Till aktiebytet hänför sig en utflyttningsskatt. Om en fysisk person som förvärvat aktier genom ett aktiebyte anses ha bosatt sig i någon annan stat än en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt finsk lagstiftning eller ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning, innan fem år förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska ett belopp som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte bestämmelsen skulle ha tillämpats på aktiebytet, räknas som inkomst för det skatteår då den skattskyldige anses ha bosatt sig i en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detsamma gäller situationer då en fysisk person efter ett aktiebyte anses ha bosatt sig i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och han eller hon enligt den nationella lagstiftningen i den staten eller enligt ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning som den staten ingått anses ha bosatt sig i någon annan stat än en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet innan fem år har förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde.

Om en fysisk person, under den tid han eller hon är bosatt i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, överlåter aktier som förvärvats genom ett aktiebyte och överlåtelsen sker innan fem år har förflutit från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska ett belopp som motsvarar de överlåtna aktierna och som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte bestämmelsen skulle ha tillämpats på aktiebytet, räknas som inkomst för det skatteår då överlåtelsen av de aktier som förvärvats som vederlag skedde.

Ändringen som gäller beskattning vid utflyttning efter aktiebyte tillämpas första gången vid beskattningen för 2012. Ändringen tillämpas inte på aktiebyten som har skett före år 2009. Femårsfristen tillämpas bara på aktiebyten som sker den dag lagen träder i kraft den 15 maj 2012 eller därefter. Före den tidpunkten har det varit i kraft en tidigare bestämmelse om utflyttningsskatt.

Vederlag som mottagits vid ett aktiebyte omfattas av bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst.

Byte av fondandel

En och samma placeringsfond kan innehålla avkastningsandelar och tillväxtandelar. Byte av en avkastningsandel mot en tillväxtandel eller tvärtom inom en och samma fond betraktas inte som överlåtelse och leder inte till beskattning av överlåtelsevinst.

Om däremot en fondandel byts mot en fondandel i en annan fond betraktas detta som överlåtelse, även om båda fonderna administreras av samma fondbolag. Byte av fond leder till att man beräknar överlåtelsevinsten eller -förlusten. Detta görs också ifall pengar inte lyfts vid bytet, utan inlösningspriset används direkt för att teckna andelar i en annan fond.

Överlåtelseordning för värdepapper

Om den skattskyldige överlåter endast en del sina värdepapper av samma slag, t.ex. aktier av samma slag i samma bolag, ska man för uträkningen av överlåtelsevinsten avgöra, vilka aktier som anses ha blivit överlåtna. Överlåtelseordningen kan inverka på vinst- eller förlustbeloppet om aktierna har olika anskaffningsutgifter.

Om värdepappren kan individualiseras, kan den skattskyldige själv besluta om överlåtelseordning, dvs. vilka individualiserade aktier han överlåter. Den skattskyldige kan till exempel överlåta vissa numrerade aktier om det finns ett numrerat aktiebrev över aktierna eller om aktierna har numrerats i bolagets aktieförteckning. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas då ut genom att man från överlåtelsepriset på aktien drar av anskaffningsutgiften för aktien i fråga.

Värdeandelar som hör till värdeandelssystemet individualiseras inte med nummer eller med något annan identifierare så att den skattskyldige kunde överlåta en bestämd enskild värdeandel av sina flera andelar i samma bolag. Om överlåtelseordningen för värdeandelar anges i lag att värdeandelar av viss egendom anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats om inte den skattskyldige visar något annat (47 § 4 mom. i inkomstskattelagen). Det är fråga om den såkallade Först In - Först Ut–principen eller FiFu-principen.

Exempel. Alfred har vid olika tidpunkter skaffat till värdeandelssystemet hörande aktier i Bolag Ab enligt följande:

år 2001: 1 000 aktier, köp, anskaffningspris 25,50 euro per aktie
år 2003: 500 aktier, arv, arvsbeskattningsvärde 14,00 euro per aktie
år 2005: 1 000 aktier, köp, anskaffningsutgift 14,70 euro per aktie

År 2008 säljer Alfred 2 000 aktier till 17,00 euro per aktie. Han anses ha överlåtit

1000 aktier som anskaffats år 2001 (1 000 * 17,00) = 17 000 € - (1 000 * 25,50 € =) 25 500 € = överlåtelseförlust 8 500 €;

500 aktier som anskaffats år 2003; (500 * 17,00=) 8 500 € - (500 * 14,00 € =) 7 000 € = överlåtelsevinst 1 500 €; samt

500 aktier som anskaffats år 2005; (500 * 17,00=) 8 500 € - (500 * 14,70 €=) 7 350 € = överlåtelsevinst 1 150 €.

I beskattningspraxis har man inte avvikit från överlåtelseordning enligt FiFu-principen på den grunden att den skattskyldige har förklarat att hans avsikt varit att överlåta vissa värdeandelar. Om den skattskyldige har anskaffat samma slags värdeandelar i samma bolag på skilda värdeandelskonton, har han dock kunnat bevisa att han överlåtit värdeandelar från ett visst konto. FiFu-principen tillämpas således skilt för varje värdeandelskonto.

Exempel. Alfred har år 1999 köpt 100 aktier i Bolag Ab för 5 euro/aktie. Aktierna finns på värdeandelskonto nr 1, där de varit hela tiden.

Alfred har år 2005 öppnat ett annat värdeandelskonto (värdeandelskonto nr 2) och köpt på detta konto 300 aktier i Bolag Ab för 10 euro/aktie. Aktierna har hela tiden varit på värdeandelskonto nr 2.

År 2008 säljer Alfred 100 aktier i Bolag Ab från värdeandelskonto nr 2 för 12 euro/aktie. Han anses sälja aktier som han köpt år 2005 och för vilka anskaffningspriset är 10 euro/aktie.

Överföring av aktier från ett värdeandelskonto till ett annat utgör inte förvärv eller överlåtelse. Överföring från ett värdeandelskonto till ett annat leder inte till att ägartiden beräknas på nytt. Ägartiden för de överförda aktierna avgör i vilken ordning aktierna anses ha överlåtits på det mottagande värdeandelskontot.

Exempel. Alfred har år 1999 köpt 100 aktier i Bolag Ab för 5 euro/aktie. Aktierna har köpts på värdeandelskonto nr 1.

Alfred har också haft ett annat värdeandelskonto (värdeandelskonto 2) på vilket han år 2005 köpt 300 aktier i Bolag Ab för 10 euro/aktie.

Alfred har överfört de 100 aktier i Bolag Ab som funnits på värdeandelskonto nr 1 (anskaffningspris 5 euro/aktie) till värdeandelskonto nr 2.

År 2008 säljer Alfred 150 aktier i Bolag Ab från värdeandelskonto nr 2. Han anses sälja aktier enligt följande:

100 aktier som han år 1999 köpt för 5 euro/aktie; och

50 aktier som han år 2005 köpt för 10 euro/aktie.

Alfred har kvar (på värdeandelskonto 2) 250 aktier i Bolag Abp som han köpt 2005 aktier för 10 euro/aktie.

FiFu-principen tillämpas inte på överföring av värdeandelar från ett värdeandelskonto till ett annat, eftersom kontoöverföring inte betraktas som överlåtelse. Kontoöverföringen påverkar inte inbördes överlåtelseordning för värdeandelar. Om den skattskyldige överför endast en del av värdeandelar av samma slag från ett värdeandelskonto till ett annat, kan han inte på ett för beskattningen påverkande sätt bestämma att överföringen angår till exempel värdeandelar som ingår i ett visst anskaffningsparti.

Innehållet av FiFu-principen har preciserats från skatteåret 2008. När man avgör överlåtelseordningen för värdeandelar anser man att värdeandelar har förvärvats vid samma tidpunkt från vilken dess ägartid räknas vid beskattning av överlåtelsevinsten (47 § 4 mom. i inkomstskattelagen).

Om beräkning av ägartiden vid olika tillfällen har ovan redogjorts för i avsnitt ”Beräkning av ägartiden”, ”Ägartiden för aktien”, ”Överlåtelse av teckningsrätt”, ”Split”, ”Sammanläggning av aktier (omvänd split; reverse split),” ”Bonusaktie”, ”Aktie som erhållits som dividend”, ”Konvertibla lån, optionslån och optionsrätter” samt ”Vissa typer av företagsomstruktureringar och beskattning av överlåtelsevinst”. I det följande behandlas särskilt hur ägartiden beräknas med tanke på FiFu-principen i vissa vanliga fall.

Aktier som erhållits vid aktieemission

När man vid en aktieemission får nya aktier på grund av tidigare aktieinnehav och i proportion till detta, anses man ha fått de nya aktierna vid samma tidpunkt som de tidigare erhållna aktier som legat till grund för aktieteckningen. När man avgör den inbördes ordningen för överlåtelse mellan gamla aktier och de nya aktier som tecknats på grund av dem, anses de gamla aktierna bli överlåtna före de nya aktier som tecknats på basis av dem.

Exempel. Alfred har år 1997 köpt 100 aktier i Bolag Ab. År 2000 köpte han ytterligare 50 aktier i Bolag Ab. År 2003 ordnade Bolag Ab en fondemission, varvid aktieägarna mot en gammal aktie fick en ny aktie i Bolag Ab gratis. När aktieemissionen ägde rum hade Alfred 150 aktier i Bolag Ab. Alfred har ett enda värdeandelskonto. Han får 100 nya aktier på basis av de 100 aktier som han köpte år 1997 och 50 nya aktier på basis av de 50 aktier som han köpte år 2000.

År 2008 säljer Alfred 220 aktier i Bolag Ab. Han anses överlåta aktier i följande ordning:
1) 100 aktier som han köpte år 1997
2) 100 aktier som han fick vid aktieemissionen år 2003 på basis av aktier som han köpte år 1997 samt
3) 20 aktier som han köpte år 2000.

Efter försäljningen har Alfred fortfarande 80 aktier i Bolag Abp, av vilka 30 aktier är köpta år 2000 och 50 aktier som mottagits på basis av dem vid aktieemissionen år 2003.

Aktier som erhållits i arv

Ägartiden för aktier som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Tidpunkten för arvskifte inverkar inte på beräkningen av ägartiden om aktier fås inom ramen för arvsandelen eller p.g.a. ett testamentsförordnande.

Exempel. Brita har år 2006 köpt 100 aktier i Bolag Abp på sitt värdeandelskonto.
Britas fader har avlidit år 2005. I hans kvarlåtenskap ingår 1 000 aktier i Bolag Abp. Arvskiftet efter fadern förrättades år 2007. Brita har vid arvskiftet fått 1 000 aktier i Bolag Abp åt sig själv medan andra arvingar har fått annan egendom ur kvarlåtenskapen i motsvarande mån.

Efter arvskiftet överför Brita de ärvda aktierna i Bolag Abp från dödsboets värdeandelskonto till sitt eget värdeandelskonto. Efter överföringen har Brita 1 100 aktier i Bolag Abp på sitt värdeandelskonto.

År 2008 säljer Brita 200 aktier i Bolag Abp. Hon anses sälja de aktier som hon ärvt efter sin far och vilkas ägartid räknas från faderns död år 2005.

Överlåtelseordning för fondandelar

Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet. Om överlåtelseordning för värdeandelar av samma slag tillämpas emellertid FiFu-principen om inte den skattskyldige visar något annat. Fondbolaget ska föra fondandelsregister över fondandelarna och införa i registret ordningsnumret av det andelsbevis som givits om fondandelen eller fondandelsteckningens ordningsnummer. Den skattskyldige kan begära att fondbolaget löser in vissa genom andelsbeviset eller med hjälp av ett ordningsnummer individualiserade fondandelar och därigenom avviker från FiFu-principen. FiFu-principen ska tillämpas om den skattskyldige inte har individualiserat de fondandelar av samma slag som ska överlåtas. Om fondandelarna har anslutits till värdeandelssystemet kan de inte individualiseras på samma vis. Överlåtelseordningen bestäms då enligt FiFu-principen.

Små överlåtelser

Enligt särskilda bestämmelser är vissa överlåtelsevinster skattefria och vissa överlåtelseförluster icke avdragsgilla. Av särskild betydelse vid beskattningen av vinster från överlåtelse av värdepapper är skattefriheten för små vinster och oavdragbarheten för små förluster (48 § 6 mom. i inkomstskattelagen).

Överlåtelsevinsten är skattefri om de sammanlagda överlåtelsepriserna av all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro. På motsvarande sätt är överlåtelseförlusten icke avdragsgill om anskaffningsutgifterna för all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro och de sammanlagda överlåtelsepriserna av all under skatteåret överlåten egendom är samtidigt högst 1 000 euro.

När man tillämpar ovan nämnda eurobelopp beaktas överlåtelsepriserna och anskaffningsutgifterna för egendom av alla slag som överlåtits under skatteåret (t.ex. överlåtelsepriserna på och anskaffningsutgifterna för fastigheter, bostadsaktier och värdeandelar). I detta sammanhang beaktas dock inte överlåtelsepriserna eller anskaffningsutgifterna för överlåtelse av sådan egendom som särskilt föreskrivits vara skattefri. Sådana egendomsöverlåtelser är t.ex. skattefri överlåtelse av egen stadigvarande bostad och skattefri generationsväxling. Här beaktas inte heller överlåtelse av sedvanligt bohag eller med det jämförbar personlig egendom.

Exempel. År 2009 säljer Alfred 500 aktier i Bolag Ab och fondandelar i placeringsfond C för 400 euro. Alfred har inte överlåtit annan egendom år 2009. Alfred har i sinom tid köpt aktierna i Bolag Ab för 300 euro och tecknat fondandelarna i placeringsfond C för 500 euro.
Vinsten från överlåtelse av Alfreds aktier från Bolag Ab (200 euro) utgör inte skattepliktig inkomst, eftersom de sammanlagda överlåtelsepriserna (900 euro) inte överstiger 1 000 euro. Alfreds förlust från överlåtelse av fondandelarna i placeringsfond C (100 euro) får inte dras av, eftersom de sammanlagda överlåtelsepriserna (900 euro) för år 2009 inte överstiger 1000 euro och eftersom de sammanlagda anskaffningsutgifterna för egendom som överlåtits år 2009 inte överstiger 1 000 euro.

Om Alfred hade tecknat de år 2009 sålda andelarna i fond i C för 750 euro, skulle Alfred kunna dra av förlusten (med detta teckningspris 350 euro), eftersom de sammanlagda anskaffningsutgifterna för egendom som Alfred överlät år 2009 (1050 euro) då skulle överstiga 1 000 euro. Vinsten från överlåtelse av Alfreds aktier från Bolag Ab (2009 euro) skulle emellertid inte vara skattepliktig, eftersom de sammanlagda överlåtelsepriserna under år 2009  (900 euro) inte överstiger 1 000 euro.  I så fall kunde Alfred dra av överlåtelseförlusten på 350 euro från de skattepliktiga överlåtelsevinsterna för år 2010–2012.

Avdrag av överlåtelseförlust  

En överlåtelseförlust uppstår om man överlåter egendom mot vederlag och det sammanlagda beloppet av egendomens oavskrivna anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande är större än överlåtelsepriset. En överlåtelseförlust uppstår om man överlåter egendom mot vederlag och det sammanlagda beloppet av egendomens oavskrivna anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande är större än överlåtelsepriset. Vid överlåtelser till underpris beräknar man överlåtelseförlusten genom att indela överlåtelsen i andel mot vederlag och vederlagsfri andel. Från överlåtelsepriset får dras av endast den del av anskaffningsutgiften som hänför sig till den mot vederlag överlåtna andelen (se avsnitt Överlåtelse till underpris).

Till avdrag av förlust berättigar inte i sig att ett värdepapper eller annan egendom har sjunkit i värde under anskaffningspriset, om inte egendomen överlåts. Som överlåtelseförlust får emellertid dras av sådan värdeminskning på värdepapper som kan anses slutlig på grund av konkurs eller av någon annan därmed jämförbar orsak (50 § 3 mom. i inkomstskattelagen).

Slutlig värdeminskning kan uppstå t.ex. då ett aktiebolag gått i konkurs och man vid boutredningen konstaterar att bolagets tillgångar inte räcker till skifteslott till aktieägarna. En avdragbar värdeminskning på värdepapper uppstår också när en warrant förfaller som värdelös eller då lånekapitalet av ett masslån, som är att betraktas som ett värdepapper, slutligt förloras. Med överlåtelseförlust jämställs förfall av standardiserad option och standardiserat terminsavtal.

Övriga förluster är inte avdragbara vid inkomstbeskattningen, såsom förlust från utlåning privatpersoner emellan eller förlust från förstörd egendom.

Förlust uppstår av en placeringsförsäkring om den prestation man får från försäkringen (återköpsvärde) är mindre än de inbetalda försäkringspremierna. Förlusten från en placeringsförsäkring är inte avdragbar även om försäkringspremierna hade placerats i värdepapper.

Förlusten från små överlåtelser kan inte dras av (se avsnitt Små överlåtelser).

Förlusten från försäljning av stadigvarande bostad får inte dras av om motsvarande vinst hade varit skattefri. Avdragbar är inte heller förlust från överlåtelse av sedvanligt bohag eller annan motsvarande egendom avsedd för personligt bruk (t.ex. egen bil eller båt).

Överlåtelseförluster får dras av från vinst som erhållits vid överlåtelse av egendom under skatteåret det år då förlusten uppkommit och de fem följande åren (50 § 1 mom. i inkomstskattelagen). Den förlängda fem års tiden tillämpas på sådana förluster som uppkommit under skatteåret 2010 och senare. Förluster som har uppkommit tidigare får avdras under det år de uppkom och de tre följande skatteåren. Av överlåtelseförlusterna för skatteåret drar man först av förluster från tidigare år som ännu inte avdragits. De äldsta förlusterna dras av först och därefter de överlåtelseförluster som uppkommit under skatteåret.

Exempel. År 2009 säljer Brita 1 000 aktier i Bolag Ab genom en enda försäljning. Köpepriset är 20 000 euro. Av de sålda aktierna har Brita förvärvat 200 st. år 2005 till ett pris på 6 500 euro (I anskaffningsparti). De återstående 800 aktierna förvärvade hon år 2007 till ett pris på 10 000 euro (II anskaffningsparti).

För anskaffningsparti I uppstår en överlåtelseförlust på 2 000 euro (överlåtelsepris 4 000 euro - anskaffningsutgift 6 500 euro = 2 500 euro).

För anskaffningsparti II uppstår en överlåtelsevinst på 6 000 euro (överlåtelsepris 16 000 euro - anskaffningsutgift 10 000 euro = 6 000 euro).

Brita har oavdragna överlåtelseförluster på 5 000 euro från år 2006–2008. Av den överlåtelsevinst Brita får år 2009, dvs. 6 000 euro (överlåtelse av aktier i Bolag Ab, anskaffningsparti II) drar man först av de oavdragna förlusterna från år 2006–2008 på 5 000 euro och därefter överlåtelseförlusten på 1 000 euro från år 2009 (från överlåtelse av aktier i Bolag Ab, anskaffningsparti I).

Efter att förlusterna dragits av för 2008 har Brita ingen beskattningsbar överlåtelsevinst (6 000 euro - 5 000 euro - 1 000 euro = 0 euro). Beloppet av överlåtelsevinst som uppstått år 2009 och som inte kunnat dras av, dvs. 1 500 euro (2 500 euro - 1 000 euro = 1 500 euro) dras av från Britas överlåtelsevinster för år 2010–2012, ifall hon har sådana.

Överlåtelseförluster kan också dras av från vinster som erhållits vid överlåtelse av annat slags egendom. Exempelvis en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper kan dras av från försäljningsvinsten av en fastighet. Överlåtelseförluster kan inte dras av från annan inkomst än överlåtelsevinst och de beaktas inte när man räknar ut underskottet för kapitalinkomstslaget.

Varje skattskyldig får dra av endast sina egna överlåtelseförluster. Den skattskyldige kan exempelvis inte avdra en förlust som uppkommit vid överlåtelse av egendom som tillhört sin make eller maka. Ett oskiftat dödsbo beskattas som särskilt skattskyldig för överlåtelse av sådan egendom som ingår i det oskiftade dödsboet. Delägaren kan inte avdra dödsboets förluster i sin beskattning eller det oskiftade dödsboet delägarens överlåtelseförluster i sin beskattning.

Konstgjorda överlåtelseförluster som har gjorts för att undvika skatt på vinst av överlåtelse av annan egendom är inte avdragbara. Härom kan vara fråga till exempel då den skattskyldige säljer aktier med förlust och återköper samma aktier (aktier av samma slag) med samma eller nästan samma pris. Om det inte kan företes andra reella skäl för sådant aktieköp av och an än att få till stånd en överlåtelseförlust är förlusten inte avdragbar I beskattningen. 



Ordlista

De centralaste beskattningsbegreppen finns i ordlistan.

A   B   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   U   V   Y   Å   Ä   Ö

 

Servicenummer för lön- och pensionstagare 
020 697 003

Handböcker

I dessa instruktioner berättas om personkundens vanligaste inkomster och avdrag som ansluter sig till beskattningen.

Viktiga datum

Sidan har uppdaterats senast 27.1.2014